Den 29 april var det datum som USA:s utrikesminister John Kerry hade satt upp som slutdatum för försöken att skaka liv i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Att försöken inte ledde till något resultat var också precis vad de flesta väntade sig. I stället enades Fatah och Hamas om att bilda en palestinsk samlingsregering – vilket gav Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ett formellt skäl för att avbryta de förhandlingar som i själva verket redan hade upphört.
Splittringen mellan Fatah och Hamas har i sig varit ett hinder för förhandlingarna – en uppgörelse som bara innefattade den ena av de två palestinska parterna skulle ha haft låg trovärdighet. Men uppgörelsen mellan de två ger samma effekt – åtminstone om man ser till retoriken.
Ändå är det fullt tänkbart att förhandlingarna återupptas i någon form – om inte annat så för att det kan ligga i både Israels och den palestinske premiärministern Mahmoud Abbas intresse att så sker.
Den israeliska versionen av det som nu hänt är att Abbas avsiktligt förstört möjligheterna till en fredsuppgörelse genom att kasta sig i armarna på Hamas, som obestridligen är en terroristorganisation. Det självklart en version som passar Netanyahu – nu slipper han själv ta ansvar för svåra beslut, antingen genom att faktiskt kompromissa på allvar eller genom att själv bryta förhandlingarna.
Men samma händelseförlopp kan också beskrivas annorlunda. När inget genombrott föreföll troligt så måste Abbas återupprätta sin trovärdighet inför de egna. Det kunde ske genom överenskommelsen med Hamas, som Abbas ändå kan beskriva som en diplomatisk framgång.
Även om Abbas position är svag, så är Hamas position i dag ännu svagare. Organisationen pressas hårt av både den nya militärledda regimen i Egypten och av Israel. Den rika regimen i Qatar som finansierat islamistiska rörelser på många håll håller tydlig distans. Och Hamas övergripande strategi, att vägra erkänna Israel, vägra förhandla och vägra avstå från våld ger inget bättre resultat än de USA-ledde förhandlingarna har gjort.
Nu ska alltså en ny palestinsk samlingsregering bildas. USA:s linje är att en sådan, för att få USA:s stöd, måste erkänna Israel, erkänna tidigare förhandlingsuppgörelser och avstå från våld. Eftersom kravet gäller regeringen och inte Fatah och Hamas så är det fullt möjligt att USA kan samarbeta med den – om regeringen, som många räknar med, till stor del kommer att bestå av experter utan tydlig partiförankring.
Båda Abbas och Netanyahu kan alltså mycket väl fortsätta förhandlingsspelet och behålla status quo, om de tror sig ha något att vinna på det. Och kortsiktigt kan de mycket väl ha det. På längre sikt är läget annorlunda, för båda sidor. Blir det ingen tvåstatslösning så ställs både israeler och palestinier inför nya existentiella frågor.