I torsdags valde riksdagens talman, Per Westerberg, att inte ta upp förslaget, från S, MP, V och SD, om att stryka sänkningen av den statliga inkomstskatten ur budgeten. Westerberg stödde sig på den utredning som tillsattes för att klargöra beslutsordningen.
Utredningen ger inte entydigt stöd för att oppositionens förfarande skulle strida mot reglerna. Bland annat skrivs: ”Varken grundlag eller riksdagsordning innehåller något absolut förbud mot den nu föreslagna typen av ändring av en del av rambeslutet.” Dock landar man i att: ”Det är emellertid svårt att komma i från det uttryckliga kravet i 5 kap. 12 § RO om att rambeslutet ska fattas genom ett enda beslut.” samt att: ”Även riksdagspraxis talar för att det inte bör vara möjligt att i efterhand ändra tillbaka brytpunkten på det föreslagna sättet.”.
Utredningen kan alltså sägas tydligt peka mot att oppositionens metoder är högst tveksamma.
Men S, MP, V och SD var inte beredda att godta Westerbergs beslut. I stället använde man sin majoritet i riksdagen för att skicka frågan vidare till Konstitutionsutskottet (KU).
I KU är 9 av 17 ledamöter från oppositionen. Att KU kommer att returnera förslaget till riksdagen – som då måste behandla det – är därför inte svårgissat. Men det ska bli mycket intressant att se hur man motiverar välsignelsen för att riva upp budgetreglerna.
Den mest intressanta frågan är dock vad allt detta kan betyda för framtiden.Klart är att det kommer bli betydligt svårare för en minoritetsregering att bedriva sin politik. Om S får makten efter nästa val, kan de nog räkna med att några av deras vallöften kommer att rivas upp av oppositionen, med hänvisning till att ”budgeten förstärks”. Förutsatt att S inte lyckas bilda en majoritetsregering, förstås. Det verkar dock inte särskilt troligt, när alliansens småpartier inte vill veta av några inviter, och när SD allt mer ser ut att bli en tioprocentskil mellan blocken.
Det mesta talar därför för att S lägger krokben för sig själva.