Kosovo och Serbien - en bitter skilsmässa

Uppsala2007-02-19 12:20
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Så har till slut Martti Ahtisaari, den förre finske presidenten, lagt fram sin plan för Kosovos framtid. Omedelbart demonstrerade kosovoalbaner i huvudorten Pristina.

Det hela urartade till upplopp, trots att förslaget tycks ge dem en rad rättigheter, vilka kan ses som första steget mot full självständighet. Här finns rätten till en egen nationell symbol, en kosovoalbansk flagga, rätten att upprätta förbindelser med internationella organisationer samt rätten att organisera en egen säkerhetsstyrka om 2500 man.

Men tittar man närmare på förslaget ser man att det finns inskränkningar. Kosovo får inte upprätta förbindelser med andra stater. De norra delarna, med serbisk majoritet, kommer att ges en hög grad av självstyre, vilket kan leda till en framtida delning av området. Natos trupper blir kvar och EU kommer att tillföra personella resurser för utbildning av och, får man förmoda, kontroll av Kosovos rättsväsende.
EU:s högste representant i Kosovo skall kunna upphäva lagar, som strider mot andan i vad som till slut stadgas om områdets rättigheter och skyldigheter. Trots EU:s försäkran att dess styrning av Kosovo skall bli mer principiell och mindre detaljerad än vad som skett i Bosnien, är det ändå tydligt att man upprättar ett protektorat i Kosovo.

USA har varit den främsta tillskyndaren av ett självständigt Kosovo alltsedan 1998, med EU som en inte lika entusiastisk partner. Ryssland är en motpol, som redan 1992 valde att stödja Serbien och då begick ett fatalt strategiskt misstag. Oförmågan att skilja på stödet för Serbien och stödet till den förre serbiske presidenten Slobodan Milosevic medförde att man föstes åt sidan när Natoländerna genomdrev sin lösning på Balkan. Den lösning som nu i Ahtisaaris tappning slutligen river loss Kosovo från Serbien.
I den valrörelse som nyss genomkämpats i Serbien har Kosovofrågan spelat en stor roll. Det ultranationalistiska Radikala Partiet blev största parti med runt 28 procent av väljarna. Det europavänliga Demokratiska Partiet, som leds av den serbiske presidenten Tadic, blev näst störst men förefaller ändå inte kunna erövra premiärministerposten.

Den nuvarande premiärministern Kostunica, vars parti kom på tredje plats, spelar ett hårt spel, där oviljan att godta Ahtisaaris plan och vägran att ens träffa Ahtisaari nu är en del av maktkampen efter valet. Kostunica vet att Kosovo är förlorat men nyttjar frågan som ett kort i regeringsförhandlingarna. Han antyder, som en påtryckning på Tadic, att han skulle vara beredd att bilda en koalition med ultranationalisterna.
Det som utspelas är ett chicken-race fram mot stupet - d v s. ett nyval. Kostunica försöker att reducera Tadics valmöjligheter till enbart två, antingen att bryta förhandlingarna och framtvinga ett nyval eller att ge Kostunica ett oproportionerligt stort inflytande i en regering. Tadic kommer att framställas som en serbisk förrädare i Kosovofrågan om ett nyval framtvingas och löper då risken att bli nyvalets store förlorare.

Ett politiskt spel som detta kan nog bara bedrivas i Serbien, där Kostunica nu sätter landets framtid på spel. Vinner han spelet om regeringsmakten, kommer han att tona ned retoriken kring Kosovo och anpassa sig till verkligheten. Tappar han kontrollen kan ett varken avsett eller önskvärt nyval leda Serbien in i en tid av isolering och fortsatt ekonomisk tillbakagång. Då ligger fältet öppet för en ny diktator, som lovar bröd, arbete och nationell storhet. Man får hoppas att Kostunica förmår hejda sig framför stupets kant och att man hittar en lösning på regeringsfrågan.

Ett lika stort problem är de långsiktiga reaktionerna bland kosovoalbanerna. Alla nationalister är ytterst otåliga att få upprätta en helt självständig stat. Tillgång till ambassader utomlands måste vara en dröm även för den kosovoalbanska maffia som finns väl förankrad på ledande positioner. Det är risk att otåligheten skapar fler och allvarligare oroligheter.
Ur den synpunkten är det bra att den svenska regeringen förstärker våra trupper i Kosovo. Det innebär att vi för en gångs skull reagerar innan problemen uppstår och därmed har bättre möjligheter att reducera dem, förhoppningsvis till
en hanterbar nivå.

Bo Pellnäs
Överste av första graden
och fristående kolumnist i UNT
Läs mer om