Köttberget och framtiden

Uppsala2004-12-14 01:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Det beryktade "köttberget", alltså den stora gruppen fyrtiotalister, skapar problem inte bara för finansminister Pär Nuder, den kritiserade upphovsmannen till uttrycket, utan också för Sveriges ekonomi. Finansministern syftade på att andelen pensionärer snabbt stiger, vilket om några år ökar bördan på den allt mindre andelen arbetande.

Detta är allmänt känt sedan länge men har hittills inte lett till något annat än diskussioner. Regeringen hävdade tidigare att man hade ett mål på två procents överskott. Ibland gällde överskottet statens budget och ibland de offentliga finanserna, allt räknat under en konjunkturcykel, dvs omkring fem år.

Vad gäller budgeten har regeringen helt slutat att prata om överskottsmål. År efter år går budgeten med underskott - i år över 50 miljarder kronor - trots att landet nu nått en topp i konjunkturen och i stället borde ha stora överskott.

När det gäller de offentliga finanserna har regeringen djärvt räknat in pensionsfonderna som tillgångar. Nu har EU-kommissionen förklarat att regeringen inte får räkna med PPM-fonderna, eftersom de är individuella tillgångar, utan bara AP-fonderna.

Men syftet med AP-fonderna är att fungera som en buffert i skarven mellan det gamla och det nya pensionssystemet. Snart kommer fonderna att minska på grund av ökade uttag. Då visar sig håligheterna i regeringens skryt om de offentliga finansernas styrka. Regeringen klarar helt enkelt inte löftet om ett överskott på två procent av BNP i de offentliga finanserna.

Kommuner och landsting har redan nu svårt att klara av sina uppgifter och kommunalskatten kan inte höjas hur mycket som helst.

Det minsta man kan begära är att statens budget inte går med underskott i en högkonjunktur. Dessa underskott bygger upp statsskulden vilket leder till ökade statliga räntekostnader, som blir allt svårare att betala i takt med en minskande andel yrkesarbetande. I stället borde buffertar byggas upp nu, både i statens finanser och helst också i kommunernas och landstingens. Ett alternativ är tidigare generaldirektören Anna Hedborgs förslag om en obligatorisk vårdförsäkring som skulle betalas av alla över 45 år, även pensionärer. Inte så populärt kanske, inte heller i regeringen. Men vad är alternativet?

Från regeringen kommer inget svar och inte heller från oppositionen. Om några få år börjar åldringsexplosionen och då måste vi i alla fall veta hur problemet ska tacklas. Att andra länder i Europa har samma problem eller ännu värre är inget svar.

Läs mer om