Det finns ingen uppenbar logik i förslaget. Administration handlar om hur många de kommunala tjänstemännen är och hur de är organiserade. Nämndorganisationen handlar om antalet förtroendevalda och vilka uppgifter de har.
Därmed inte sagt att förslaget är fel. Tvärtom. Visserligen är Uppsala en växande kommun med 190 000 invånare men det har inget absolut egenvärde att ha ett stort antal ledamöter i varje nämnd.
Femton ordinarie och elva ersättare, som är den största besättningen, är ett stort antal människor som dels möts i ordinarie sammanträden, dels i arbetsutskott, allt till rimliga arvoden för ledamöterna. Självklart kostar det pengar och det är tveksamt om det demokratiska värdet står i paritet till den stora mängden förtroendevalda och kostnaderna för detta.
I själva verket kan ett högt antal förtroendevalda göra att det folkliga deltagandet i den demokratiska processen minskar. Om den politiskt intresserade medborgaren vet att andra "tar hand om" politiken kan det politiska engagemanget avta. Det är inte alls givet att det bara är nämndledamöter som driver arbetet framåt.
Nu finns alltså ett gyllene tillfälle för de lokala partiorganisationerna att aktivera sina medlemmar. Det kan leda till att politiskt intresserade återigen börjar gå på partimöten och lokala debatter och genom debattartiklar och insändare börja påverka politiken. Det politiska livet i Uppsala kan helt enkelt komma att vitaliseras.
Däremot hade det varit på sin plats att göra en ännu mer genomgripande förändring av den politiska organisationen i kommunen. När kommundelsnämnderna avskaffades blev den nya ordningen en kompromiss - och en halvmesyr. Att de fem sociala dist-riktsnämnderna avskaffas och ersätts av en central nämnd är bra eftersom sekretessbleagda ärenden ska behandlas av en så liten krets människor som möjligt. Däremot är det synd att produktionsnämnderna blir kvar. Det finns inget skäl att produktionen ska vara politikerstyrd. Det räcker om uppdragsnämnderna är det.
Omrörningen i den politiska grytan har fått till följd att den nya oppositionen splittras. Socialdemokraterna bryter valsamarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet och den valtekniska koalitionen upphör. Det gillar varken v eller mp.
För varje parti som suttit vid makten en längre tid är det bra med en paus för andhämtning som ger tid åt eftertanke och omprövning av gamla positioner. Tvärtemot vad vänsterns kommunalråd anser kan det vara en fördel.
kersti.kollberg@telia.com
Kersti Kollberg | Fristående kolumnist