De flesta som drunknar är vuxna män. Ibland är alkohol inblandat, ibland har det slarvats med flytväst. Men största orsaken till dessa tragiska missöden är övermod och övertro till den egna förmågan. Bristen på livräddare i Sverige leder till att badgäster verkligen måste respektera hav och sjöar.
Det talas ibland om att simkunskap blivit en klassfråga. Karin Brand, generalsekreterare för Svenska Livräddningssällskapet, beskrev tidigare i sommar (AB 18/7) problemen med många skolors bristfälliga undervisning. Om barnen inte lär sig simma i plugget måste föräldrar till att låta barnen ta privata lektioner. Därmed blir denna livsnödvändiga kunskap en plånboksfråga.
Kanske är de bristande simkunskaperna och de ökade olyckorna även en fråga om genus. På semestern ute med fritidsbåten är det ofta män som tar sig vatten över huvudet och missbedömer sin förmåga, men i skolorna är det inte sällan flickor som inte får tillräckligt med kunskaper. Många flickor kan av kulturella skäl inte delta under könsblandade simlektioner, vilket leder till att de aldrig lär sig simma, vilket organisationen TRIS varnar för på UNT Debatt (7/8).
Återigen aktualiseras diskussionen om elever ska få särbehandlas i undervisningen av kulturella skäl. Simlektioner är en så pass viktig del att skolan måste vidta åtgärder för att ge dessa flickor möjlighet att lära sig simma. Det behöver inte vara svårare än att dela upp klassen i en tjej- och en killgrupp.
När det kommer till de våghalsiga männen är det svårare. Efter sommarens olycksrapportering tar förhoppningsvis fler sitt förnuft tillfånga.