Landslagsidrott och politik är ofrånkomligt sammanflätade. Manifestationer av nationens (idrottsliga) styrka befäster en romantisk bild av nationalstaten som en exklusiv klubb, där medborgarna känner samhörighet och har gemensamma mål. Sådant är alltid politiskt.
I en liberal och öppen demokrati kan flaggviftandet, heja-ropen och föreställningen om att atleterna representerar oss – att deras bedrifter på något sätt skulle vara våra – framstå som ganska harmlös underhållning. Men för en auktoritär regim är det blodigt allvar.
Allt tyder på att 2014 kommer att bli ett år då auktoritära ledare får fira stora propagandasegrar i idrottens namn. Om en dryg vecka startar Putins prestigeprojekt Sotji-OS. I svenska medier har det rapporterats flitigt om allt från den ryska anti-gaylagstiftningen till trakasserier av journalister och brutal behandling av gästarbetare. Trots det planerar Sveriges idrottsminister, Lena Adelsohn Liljeroth (M), att närvara.
Senare i vår är det dags för ytterligare ett stort idrottsevenemang: Ishockey-VM i Vitryssland.
Vitryssland brukar beskrivas som Europas sista diktatur. Yttrande- och organisationsfriheten i landet är minimal. Såväl oppositionella, som journalister och människorättsaktivister, riskerar ständigt att fängslas. Oftast döms de på obefintliga grunder för ”skattebrott” eller ”huliganism”. På ett seminarium för snart ett år sedan vittnade Tatsiana Revjaka, från människorättscentret Vjasna, om hur antalet fångar i landet ökar i samband med val.
Det senaste utspelet från president Lukasjenko – som för övrigt älskar ishockey – handlade om att journalister måste ansöka om specialtillstånd för att få rapportera om annat än hockey under vårens VM.
I Finland har Lukasjenkos auktoritära hybris väckt starka reaktioner. Idrottsministern Paavo Arhinmäki har sagt att VM bör flyttas, Kalervo Kummola, ordförande i Finlands ishockeyförbund, menar att evenemanget kan komma att ställas in. Bland andra Yle och Hufvudstadsbladet överväger att inte skicka några journalister.
På svenskt håll har det låtit annorlunda. Svenska hockeyförbundets ordförande, Christer Englund, kommenterade frågan om mediernas specialtillstånd så här: ”Det här är absolut inte i linje med vad de sade när de sökte VM.”. Förvånad? Det är alltså en diktatur vi pratar om.
Redan under förra årets VM i Sverige uppvisades en pinsam flathet, när fans med Belarus-flaggan – förbjuden av Lukasjenko – avvisades. Nu måste det vara slut på diktatorkramandet. Det är dags att slå en signal över Östersjön och enas – två stora hockey-nationer emellan – om att kräva en flytt av VM.
Landslagsidrott och politik är ofrånkomligt sammanflätade. Demokratiska stater bör avstå från att, med idrotten som ursäkt, bli en bricka i en auktoritär regims propagandaspel.