Om lite drygt fyra månader startar vinter-OS 2014 i Sotji, Ryssland. President Putin har redan länge förberett sig genom att stegvis introducera ett betydligt kallare klimat – och mer kraftfullt spända muskler – i värdlandet.
OS blir en unik chans för ett nytt, mer auktoritärt och maktlystet Kreml att visa upp sig och glänsa i det internationella blickfånget. Frågan är om Sverige borde avstå från att bli en pjäs i detta, Putins spel, och istället stanna hemma. Flera av de etablerade partiernas ungdomsförbund är nu inne på just det spåret.
Rysslands utveckling under de senaste åren är oroväckande. Massiva militärövningar, internationella människorättsorganisationer som trakasseras och stämplas som ”utländska agenter”, anti-gaylagar som förbjuder alla former av stödyttringar för hbtq-personer. Ja, listan kunde göras ännu längre.
Det kan även vara på sin plats att minnas Emma Green Tregaros regnbågsnagelprotest under sommarens Moskva-VM i friidrott. I den efterföljande diskussionen gjorde den ryske idrottsministern, Vitalij Mutko, klart att några regnbågsflaggor på läktarna inte var att tänka på under kommande vinter-OS.
Och med allt detta i åtanke: Borde Sverige verkligen snällt och alldeles okritiskt ställa upp och delta i Sotji?
”Nej” svarade företrädare för Moderata ungdomsförbundet, Centers ungdomsförbund, Liberala ungdomsförbundet och Socialdemokratiska ungdomsförbundet – under onsdagens debatt på Ekonomikum i Uppsala. Därmed väljer dessa fyra ungdomsförbund också en annan linje än sina respektive moderpartier. Och bojkottsförslaget saknar inte bäring, men bör främst ses som en sista utväg.
För alla de idrottare som lagt ner tusentals timmar, under flertalet år, på att förbereda sig för OS vore en bojkott förkrossande. De möten mellan människor från olika kulturer och bakgrund som ett OS möjliggör är också värdefulla och viktiga.
Samtidigt är det direkt fel att låta Ryssland diktera hur deltagarna (inte) bör förhålla sig till mänskliga rättigheter. Att stå upp för sådana är inte att utnyttja idrottens sammanhang för att driva någon suspekt politisk agenda – det är endast att ta avstånd från förtryck. Att beröva en idrottare den rätten är att objektifiera henne/honom och göra henne/honom till en viljelös tävlingsrobot.
Ryssland bör alltså avkrävas en garanti om att eventuella uttryck till stöd för grundläggande mänskliga rättigheter tillåts under OS, och inte på något sätt blir föremål för olika typer av straffåtgärder.
Om en sådan garanti inte kan lämnas är detta skäl nog att avböja inbjudan till Putins internationella PR-fest.