Kravmaskin för krävare

Uppsala2004-09-10 01:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Ett parti som lovar guld och gröna skogar åt alla och samtidigt hävdar att kalaset är gratis skulle vinna många röster. Någon som är förvånad? Fackförbundet Kommunals ordförande Ylva Thörn tycker uppenbarligen att denna "nyhet" är värd en artikel på DN Debatt (9/9). Vad värre är, hon verkar tycka att ett sådant parti behövs.

Ett sådant löftesrikt parti kan inte kallas för annat populistiskt. Med en lätt anspelning på näringslivets krämare skulle populistens motsvarighet inom väljarkåren kunna kallas för krävare.

Skillnaden är att det är fullt naturligt att väljare är krävare, medan populistiska politiker enbart är oseriösa. Och Ylva Thörn får ursäkta, men denna typ av undersökningar tillhör den oseriösa kategorin.

Att Kommunal kan presentera en undersökning som säger att medborgarna vill ha en generell välfärd och generösa inkomstbortfallsskydd utan tak i ersättningsnivåerna är inte på något sätt konstigt. Ber man någon skriva en önskelista utan att bry sig om kostnaderna kommer man att få precis ett sådant resultat.

På Kommunals önskelista står personalförstärkningar inom vård- och omsorgssektorn. Kraven är inte helt orimliga med tanke på den demografiska utvecklingen och de kommande årens stora pensionsavgångar. Men dessa personalförstärkningar löser inte på något sätt välfärdens grundläggande problem.

Per definition ska lönerna inom offentlig sektor betalas med skattepengar. Kommunal frågar sig då om det med tanke på dagens höga arbetslöshet inte vore bättre att ge männi-skor jobb och lön i stället för a-kassa? Till viss del kan de människor som då får ökade inkomster bidra till både ökad tillväxt och ökade skatteintäkter genom att deras privata konsumtion ökar.

Detta är sant, men till den allra största delen innebär ett offentligt jobb bara att skattepengar som förut bokfördes på ett bidragskonto nu bokförs på ett lönekonto. De gemensamma resurserna - kakan - blir inte nämnvärt större.

Långsiktigt är det enda sättet att rädda välfärden - oavsett vilken välfärdsmodell man förespråkar - att bredda skatteunderlaget i den privata sektorn. Kort sagt, fler privata företag måste anställa fler människor, till gagn för både tillväxten och statskassan. Men då behövs bättre förutsättningar för entreprenörer och små- och medelstora företag, offentliga monopol måste brytas och fler marknader öppnas för konkurrens, inte minst inom Kommunals intresseområde: vården och omsorgen.

Men nu sällar sig Ylva Thörn i stället till krävarna. Med sådana vänner behöver den svenska välfärden inga fiender.

Läs mer om