I praktiken handlar det om att säkra statsmakten ett dominerande inflytande över Rysslands ekonomi. Det behöver inte ske med hjälp av förstatliganden. Det är fullt tillräckligt att som varning till andra knäcka den främste ryske oligarken och bringa hans företag till underkastelse.
Michail Chodorkovskij var inte bara den rikaste av ryska oligarker i spetsen för det största oljeföretaget. Han började därtill visa tecken på politiska ambitioner. Inte nog med att han finansierade några oppositionspartier. Det förekom också antydningar om planer på att kandidera i nästa presidentval.
Detta kunde Kreml inte tåla och den 25 oktober förra året, vilket råkar vara årsdagen av den bolsjevikiska statskuppen 1917, arresterades han. Han står nu under åtal och från Yukos kräver de ryska skattemyndigheterna motsvarande 26 miljarder kronor för obetalda skatter under åren 2000 och 2001. Utländska banker börjar grymta över att företaget missat betalningar på sina banklån. Transneft, det statliga företag som äger oljeledningarna, hotar med att stänga dessa för Yukos när det gällande avtalet snart löper ut.
Yukos svarar för 2 procent av världens oljeproduktion, eller vart femte fat olja som Ryssland exporterar. Det har rykte om sig att vara ett efter ryska förutsättningar effektivt och välskött företag. På en orolig global oljemarknad kan dess öde få stora återverkningar.
Att Yukos drivs i konkurs kan rimligen inte ligga i någons intresse. I stället förefaller syftet att vara att tvinga Yukos aktieägare att godta en annan, gentemot Kreml garanterat underdånig ägare. Ett namn som nämns i det sammanhanget är Roman Abramovitj, mest känd som ägare av det engelska fotbollslaget Chelsea - och med en personlig vandel som snarare är solkigare än Chodorkovskijs.
Den senare är naturligtvis inget oskyldigt lamm. Han högg ogenerat för sig under rövarkapitalismens glada dagar på 90-talet. Men det gjorde många som i dag lämnas i fred, varav åtskilliga finns i den nu härskande klicken. En stat som tillämpar sin lagstiftning så selektivt som Ryssland har en lång väg att vandra innan den kan göra anspråk på att vara en fungerande rättsstat.