Kris för ungdomsvård

Antalet ungdomar i åldern 15-17 år som döms till sluten ungdomsvård har ökat kraftigt den senaste tiden. Risken finns att antalet platser inte räcker vilket kan komma att äventyra hela vården.

Uppsala2004-06-28 01:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Sedan 1999 har unga lagöverträdare kunnat dömas till sluten ungdomsvård i stället för till fängelse. Straffet är tidsbegränsat och kan gälla från två veckor till fyra år. Tiden i den slutna vården skall användas till vård och behandling.

Nu löper hela denna vårdform risk att försämras eftersom antalet dömda ökat den senaste tiden. Från att ha haft en stabil beläggning under de knappa fem år vårdformen funnits har antalet placeringar ökat kraftigt under våren. Flera institutioner dras med överbeläggning och 35 ungdomar väntar på att få placering. Varje år har ungefär 100 ungdomar dömts till LSU och de har då placerats på sex av de ungdomshem som finns för personer med denna problematik. Statens institutionsstyrelse som svarar för ungdomsvården menar att det behövs en utbyggnad av denna vårdform, kanske med 20 platser.

Varför har då beläggningen ökat under våren? kan man fråga sig. Enligt generaldirektören för SiS, Sture Korpi, har kriminaliteten bland unga ökat. Han tror också att utvecklingen beror på att domstolarna upptäckt behandlingsformen och därför i större utsträckning än hittills tillgripit den påföljden. Det torde vara för tidigt att göra någon mer noggrann utvärdering av den slutna vården för unga lagöverträdare men det är nog inte alltför djärvt att ändå hävda att den här vården är en förutsättning för att det över huvud taget skall finnas något hopp om att anpassa ungdomarna till ett icke kriminellt beteende.

Sluten vård räcker inte för dessa ungdomar. När de är färdigbehandlade skall de träda ut i samhället igen. Där krävs en kvalificerad eftervård som kommunerna skall tillhandahålla. Att det ofta brister där kan många vittna om. Nedskärningar och anpassningar till budgetar som måste hållas gör att många kommuner prioriterar ned den här vården.

Att detta straffar sig i längden vet förstås de flesta planerare av sociala budgetar men i trängda lägen får den långsiktiga förnuftiga planeringen ge vika för en kortsiktig vinst.

Detta är inte till gagn för det omgivande samhället, men framför allt är det inhumant för den osäkre som med trevande steg försökt lära sig gå den lagliga vägen men som nu riskerar att återfalla i det kriminella beteendet igen.

Läs mer om