Men när Tyskland vill skriva ned Greklands skulder är det politik. Demonstrationerna och upploppen i Aten är också politik. ”Vi betalar inte”, är det gemensamma budskapet från de båda ländernas skattebetalare.
Premiärminister Giorgos Papandreou försöker ta sitt ansvar för att leda Grekland ur den akuta krisen (”det är min plikt”). Men när oppositionspartiet Ny Demokrati nobbar inviten till en samlingsregering är det enbart ett politiskt övervägande, ett mycket oansvarigt sådant. Allt Papandreou nu kan åstadkomma med fredagens regeringsombildning är att köpa landet lite tid, att få nästa stödutbetalning i juli och undvika en konkurs under sommaren.
De övergripande målen med hanteringen av den grekiska krisen måste också vara politiska. Drachmer, franc och d-mark i Europa igen är inget alternativ. Det finns oerhört mycket mer att vinna på ett fortsatt starkt Europa. I så fall är kraven på stödländerna mer ett spel för galleriet. I grund och botten finns det ingen tanke på att låta något land gå omkull eller att splittra EMU.
Problemet är att det inte räcker bara med politisk vilja. Likt vid finanskrisens utbrott 2008 kan det finansiella systemet, även kallat marknaden, ta sin egen väg och starta ett förlopp som ingen vet var det slutar. Detta är också vad Tyskland fruktar – att man betalar ut stödmiljard efter stödmiljard och det ändå slutar med en konkurs där man själv tar den tyngsta smällen.
Det viktiga för EU nu, för finansministrarna på söndag och för toppmötet i nästa vecka, är att navigera genom denna kris och sedan förhindra att den någonsin upprepas. Alla misstag som gjorts i Sydeuropa sedan diktaturernas fall på 1970-talet, som lett till ett EMU på delvis felaktiga grunder, kan inte göras ogjorda. Det enda man nu kan göra är att blicka framåt.
Det är bråttom att få till ett stabilt regelverk för den finansiella sektorn. Bubblor kommer att förekomma igen, men de ska inte behöva få lika allvarliga konsekvenser som setts i Irland, Spanien, Island och Lettland. EU behöver också få gemensamma regler för underskott och statsskuld. En europakt är den enda möjliga garantin för framtiden.
Grekland kommer kanske inte att tillåtas gå i konkurs, men kommer att leva under hotet under flera år, kanske ännu längre. Grekiska politiker har ett gemensamt ansvar för att situationen uppstått, och måste nu tala klarspråk och ta ett gemensamt ansvar för landet. Annars kan demonstrationerna i Aten övergå till något helt annat, en mycket obehaglig vändning och en genklang från ett Europa vi lämnat bakom oss.