Numera högtidlighålls årsdagen av Kristallnatten den 9 november 1938 på många platser i Sverige. Det hänger givetvis samman med det ökade intresse för folkmord som fenomen och problem för internationell rätt som vuxit fram sedan 1990-talet. Kristallnatten var ju i praktiken upptakten till Förintelsen, även om inga beslut om utplåning av Tysklands eller Europas judar då ännu hade fattats.
Det är också ett tragiskt faktum att årsdagen av Kristallnatten vid flera tillfällen har utnyttjats för attacker mot eller misstänkliggöranden av judar i Sverige – antingen genom att judar som grupp antyds vara rasister eller genom att judiska organisationer uteslutits när vissa så kallade antirasistiska grupper inbjudit till manifestationer.
Grumligt tänkande kring gruppfördomar är dessvärre vanligt, också i kretsar där man anser sig sig vara vaccinerad mot just sådant. Ett exempel är givetvis oförmågan att hålla isär hets mot människor på grund av deras bakgrund och kritik av stater.
Kritik av Israels politik mot palestinierna leder gång på gång till att judar i Sverige utsätts för hot eller trakasserier. Indignation över islamistiska terrorgrupper eller odemokratiska regimer i den muslimskt dominerade delen av världen leder gång på gång till kränkande utfall mot muslimer i Sverige. Det ena är inte mer ursäktligt än det andra.
Ett besläktat fenomen är oförmågan på en del håll att betrakta hetspropaganda som ett problem i sig. Samma personer som självklart uppfattar den förgiftning av samhällsklimatet som hets mot den ena gruppen utgör kan ha en välutvecklad förmåga att släta över eller ursäkta hets mot andra grupper.
Hets mot judar har förekommit i århundraden och mönstren är välkända. Ändå finns det skribenter som aldrig tycks ha lärt sig att känna igen ens de mest uppenbara formerna av misstänkliggöranden.
Hets mot muslimer har länge haft en mer undanskymd plats men ingår i dag i ett nytt riksdagspartis ideologiska arsenal. Ändå finns det debattörer som inte ser parallellerna med den hets som under århundraden riktats mot judar.
Indelningen och värderingen av mänskligheten efter godtyckliga etniska, religiösa eller ”kulturella” kriterier upprör med rätta när den praktiseras av Sverigedemokrater. Men ett närbesläktat tänkesätt manifesteras ju när det ”mångkulturella” samhället förvandlas från en trivial beskrivning av världens mångfald till en politisk ideologi som blundar både för individerna och det gemensamt mänskliga och endast ser ”gruppen”, ”etniciteten” eller ”kulturen”.
Hat- och hetspropaganda innebär alltid att bestämda grupper pekas ut. Men lika viktigt som hetsen mot utpekade grupper är det övergripande tankemönstret. Minnet av Kristallnatten borde få oss att se båda.