Lollo, flickan som skulle utvisas med den far som misshandlat henne så svårt att hon gavs skyddat boende, finns uppenbart närvarande i den migrationsrapport som Kristdemokraterna presenterade förra veckan. När KD idag samlas till riksting väljer partiet efter berättelser som Lollos, möten med apatiska flyktingbarn och utvisningar av ensamkommande ungdomar att ta upp flyktingfrågan i valrörelsen - trots att det är dynamit riktad mot själva regeringssamarbetet.
Flyktingfrågan styrs inte av blockpolitik. Socialdemokraternas flyktingpolitiska förslag stöttades före valet 2006 inte av Vänsterpartiet eller Miljöpartiet utan av främsta rivalen Moderaterna. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet röstade oftast med regeringens stödpartier.
Under många år blev flyktingmottagandet alltmer restriktivt. Tvärtemot migrationsmyten är Sveriges tolkning av FN:s flyktingkonvention mycket sträng. Politiken placerade Sverige som solkig etta av de länder som FN:s tortyrkommitté dömt för att ha utvisat till omänsklig behandling.
År 2006 underkändes politiken när samtliga partier, med undantag av S, medgav att svensk flyktingpolitik inte varit rättssäker. Under Alliansens tid beskrivs asylpolitiken bäst som passiv.
Årets valrörelse präglades inledningsvis av Sverigedemokraternas opinionsframgångar och SD får nu fungera som en inofficiell förklaring till varför flyktingfrågan, och dess debattörer, inte ges utrymme i valrörelsen. Det är orimligt, ingen annan än de som vill stänga Sveriges gränser vinner på att politiker inte talar om flyktingars behov av fristad. Dessutom är argumentationen oärlig när det snarare handlar om att de politiska blocken inte har någon gemensam, lanserbar åsikt. Alliansen har ingen flyktingpolitik. Moderaterna har inte kunnat påverka FP, KD eller C och vice versa. Å andra sidan har vi en moderat migrationsminister vars agerande uppfattas som Alliansens.
Oppositionen är inte heller enig. Vänsterpartiet ställde krav på att flyktingfrågan skulle förhandlas före valet men fick backa. Ingen vet vad som händer efter valet. Kanske är det rimligare med en blocköverskridande lösning snarare än en politisk låsning.
Det är i det här klimatet Kristdemokraterna släpper sin migrationspolitiska rapport. Kanske är det en överlevnadstaktik mot borgerlig kannibalism, ett försvar för den humanitet som rimmar väl med partiets självbild men dåligt med Moderaternas. Med 56 krav på en reformerad asylpolitik, skrivna med ansvarstagande som fokus och utan att som M gömma sig bakom EU eller domstolar, står KD politiskt tydlig, stark och otroligt provocerande för Allianssamarbetet. Förhoppningsvis stöttar FP och C initiativet. Även om det är valtaktik är det välkommet, inte minst för flyktingar som Lollo.