en tillfällig sådan). Eller att skaka fram en reträttpost för ministern som fick lämna.
Laila Freivalds kan inte gärna bli ordförande i Uppsala universitets styrelse. Inte för att Göran Persson tycker att det vore olämpligt, utan för att det är ett uppdrag hon redan har haft. Det kom väl till pass när hon avgick ur regeringen förra gången — då från justitiedepartementet.
Annars är partibok uppenbarligen ett särskilt starkt kriterium när regeringen utser styrelseledamöter till landets universitet och högskolor. Nästan två av tre "univesitetspolitiker" är socialdemokrater. Fackligt engagemang ger också pluspoäng, framför allt om man kommer från LO. Från LO-borgen kommer sju representanter. Saco och TCO har bara lyckats få fyra. Tillsammans.
Mönstret går igen vid i stort sett alla statliga utnämningar. Regeln är att ju större och viktigare ämbetsverk, desto fler politiker på toppositionerna. Framför allt socialdemokrater, men även andra trotjänare belönas. Så fick vi i förra veckan se statsministerns gamla samarbetskompis Olof Johansson (c) förklara att han i egenskap av styrelseordförande inte skulle omförhandla lönen för det statliga Systembolagets vd, tillika statsministerns hustru.
Om någon skulle visa hur motsvarande kompis- och släktförhållanden styrde statliga utnämningar i andra länder skulle vi förmodligen inte tveka om att tala om korruption. Ändå är det ett ord som sällan används i Sverige. Inte ens korruptionsmotståndarna i Transparency International vill rakt ut säga att korruption förekommer. Däremot menar man att slutenheten i utnämningsmakten "rymmer risker för korruption".
Det är å andra sidan illa nog. Eftersom Göran Persson har visat att han inte har några som helst planer på att ändra systemet fick vi i förra veckan ett av de starkaste argumenten för ett maktskifte. Den borgerliga alliansen lovade (DN 15/3) att öppna utnämningsmakten för insyn. När en toppchef rekryteras ska det tas fram en tydlig kravprofil, tjänsten ska utlysas offentligt och riksdagsutskotten ska ges möjlighet att hålla utfrågningar. Tydliga och viktiga steg i riktning mot ökad öppenhet.
Fast alliansen kunde gott ha gått ett steg längre. De använder nämligen inte ordet "ska" utan "bör". En kravprofil "bör" upprättas och lediga tjänster "bör" utlysas. Om det kan man säga att ordvalet bör bli tydligare. Problemet med utnämningsmakten är nämligen att varje sittande regering vill ha så stort manöverutrymme som möjligt, medan medborgarna mår bäst av tydlighet och öppenhet.
Persson har pusslat med personer i ett helt decennium utan någon som helst insyn. Det är ett privilegium statsministern inte längre ska ha.
Inte ens om han heter Reinfeldt.
Håkan Jacobson Ledarskribent