KU ska varje år granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Men år efter år följer de flesta ledamöter block- och partilinjer också i detta arbete. När någon ledamot ändå instämt i kritiska synpunkter som förts fram från and-ra sidan så har det väckt uppseende. Omvänt utgår många från att anmälningar från oppositionen enbart kan ha till syfte att komma åt regeringen – oavsett vilken regering som sitter.
Därför är det befriande att utskottet nu enats om bedömningen av en rad viktiga frågor. KU:s vice ordförande, Björn von Sydow (S), säger att Socialdemokraterna länge varit missnöjda med hur förutsägbart KU har agerat under de senaste mandatperioderna. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Tomas Eneroth, liksom Aftonbladets ledarsida beter sig däremot precis som förr och vill inte höra talas om några misstag från de ”egna” statsrådens sida. Pinsamt är ordet.
Den viktigaste kritiken gäller propositionen om att upphäva kravet på vårdval i primärvården. Den borde ha skickats till Lagrådet men det skedde inte. Lagrådet underkände sedan förslaget och det drogs tillbaka.
Likaså bröt regeringen mot reglerna när Förbifart Stockholm stoppades och när man utlovade ett erkännande av Palestina utan att frågan tagits upp i Utrikesnämnden och utan att något formellt beslut fattats. Ännu en kritikpunkt gäller att regeringen försökte ”runda” riksdagen i frågan om Bromma flygplats. Att det finns fog för kritiken är uppenbart, precis som det var uppenbart att det många gånger fanns fog för att kritisera alliansregeringens statsråd.
Inga av dessa kritikpunkter är sådana att de motiverar någon misstroendeförklaring. De är viktiga nog ändå. Men de illustrerar inte desto mindre att vi nu har en regering som inte bara är ny på jobbet utan som därtill inledde sitt arbete mer eller mindre oförberedd. Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycks inte ha pratat igenom regeringsuppdraget i förväg utan kom till kanslihuset med helt olika idéer om vad som skulle göras och hur.
Enskilda ministrar, som Peter Hultqvist och Anders Ygeman, har gjort bra ifrån sig och har rutinerade medarbetare. Andra har verkat betydligt mer trevande. Och det är tydligt att problemen oftare finns hos Miljöpartiet än hos Socialdemokraterna.
Åsa Romson kritiseras på tre punkter av de tio. Och två av de tyngre kritikpunkterna gäller frågor – Bromma och Förbifart Stockholm - där MP och S länge dragit åt olika håll. Det hade kunnat undvikas om de två partierna förberett sig för de problem som var att vänta om skulle få ta över regeringsmakten.
Det finns alltid politiker som ogillar granskning. Utan KU – och utan integritet hos KU:s ledamöter – skulle kvaliteten på regeringsarbetet snabbt sjunka.