Tittarna fick också veta att Fidel Castro inte längre röker. Hela inslaget andades en förtjusning över det pittoreska i att inte bara "Fidel" fimpat utan att den kubanska regimen fimpat en av nationens stora exportprodukter.
Det är ju bra att Kuba infört rökförbud i offentliga lokaler men det är väl också det enda som är bra i sammanhanget. Ty Kuba är inte en operettdiktatur med en excentrisk legend i spetsen för landet utan en brutal diktatur som inte bara utestänger den demokratiska oppositionen från hela den politiska processen utan också kastar oliktänkande i fängelse.
I mars 2003 fängslades ett 70-tal oliktänkande, deras hem genomsöktes och egendom konfiskerades. De fängslade dömdes så småningom till långa fängelsestraff, de flesta på 15—20 år, och placerades ut på olika fängelser på Kuba, helst så långt som möjligt från hemorten så att de anhöriga skulle få riktigt långt att åka när de, ungefär var tredje månad, får komma och hälsa på en liten stund.
Domskälen är att de dömda haft kontakt med USA:s intressekontor i Havanna. Eftersom Kuba anser sig ligga i krig med USA måste förstås de fängslade demokratiförespråkarnas kontakter med såväl USA som andra länder, t ex Sverige, fördömas hårt.
Denna bakgrund bör vara klar när Sveriges utrikespolitik i dag diskuteras i riksdagen. Särskilt utrikesminister Laila Freivalds måste stå till svars för att Sverige tydligen tagit ett steg tillbaka i sina relationer till den kubanska regimen, tillbaka till den tid då man antingen såg mellan fingrarna på Fidel Castros hårda regim — eller rentav uttryckte sin sympati för den.
På annat sätt kan inte Freivalds och Sveriges stöd för EU:s linje att helt plötsligt gå den kubanska regimen till mötes tolkas. Detta skedde när EU:s utrikesmisnistrar upphävde den gemensamma policyn för demokratiförespråkarna på Kuba som bl a innebar att dessa inbjöds till mottagningarna på EU-ländernas olika nationaldagar.
Nu har dessa inbjudningar, små i sak men viktiga för de utsatta i oppositionen, upphört. I stället ska EU-länderna ha en formaliserad dialog, som det heter med demokratirörelsen.
EU har låtit sig påverkas att ge efter för den kubanska regimens kritik mot EU-ländernas stöd till dissidenterna på Kuba. Sverige och utrikesmisnister Laila Freivalds hade ett val när detta beslutades, att behålla kontakterna med demokratiförespråkarna eller att gå i Castros ledband — igen.
Förklara varför Sverige tagit ett steg tillbaka, utrikesministern!
Kersti Kollberg
ledarskribent
ledarskribent