Den kubanske diktatorn Fidel Castro har på sitt typiska manér valt att än en gång frysa förbindelserna med omvärlden. I ett fränt förstamajtal gick han till hårt angrepp mot de länder som inte sluter upp bakom den ideologi som snart bara Kuba och Nordkorea delar.
"En maffiamobb allierad med - och underställd - Washington", var Castros beska omdöme om EU-länderna för att de valt att rösta för ett fördömande av Kuba i FN:s kommission för mänskliga rättigheter.
Fidel Castro, en gång i tiden en revolutionär med mål att återupprätta kubanernas självständighet, ära och oberoende, har med åren kommit att göra det diametralt motsatta. Fattigdom och intolerans har sakta men säkert brett ut sig och blivit en del av kubanernas vardag.
Det fåtal som ändock vågar protestera lever under svåra villkor och löper hela tiden risk att dömas på lösa och godtyckliga grunder. Så sker också, och denna oroväckande utveckling har accentuerats under senare tid enligt Diego de Ojeda som är internationell talesman för EU-kommissionen.
EU-länderna, som i och med expansionen kommit att representera en än större del av Europa, ska ha beröm för att de rakryggat vågat bjuda in oppositionella till sina respektive ambassader, att man tydligt tagit ställning då fokus annars under senare år har förflyttats från Kuba till andra oroshärdar.
Det kubanska folket behöver allt stöd det kan få i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. Den åsikten delas av många i Sverige, dock med reservation för vissa delar av vänsterpartiet.
Kamrat Eva Björklund, som är suppleant i vänsterpartiets partistyrelse, hyllar utan förbehåll Castro och allt som denne gör. Svensk- kubanska föreningen likaså. Det är i sanning märkligt att en ideologi som under 75 år har lett till katastrofer, ekonomiskt förfall och ett totalitärt förtryck ändå fortsätter att hyllas.
Kommer Kubas folk att tvingas fortsätta på denna utstakade väg länge till? Castros regim närmar sig mänskligt att döma slutet. Den kubanske diktatorn är 78 år. Men ingen vet vad som händer efter Castro, om regimen faller samman eller om Castrotrogna krafter tar vid. Ingen kan heller veta om de tecken på isolering från omvärlden som diktatorn nu uppvisar innebär att hans fundament vacklar.