Kungen gör bort sig
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men kung Carl Gustaf tycker att sultanen står nära sitt folk. I en intervju i radions Eko i går talade han gillande om sultanens öppenhet: Sultanen har en öppen audiens varje vecka efter besöket i moskén, han hade 40 000 gäster i samband med sin födelsedag och gör en 14 dagars rundresa i landet varje år. När reportern nämnde att sultanen styr med järnhand svarade kungen att han inte hade den "känslan".
Detta är synnerligen pinsamt. Kunde ingen i kungens närhet ha informerat honom om vad som kan sägas och vad som inte bör sägas i en intervju? Kungen har själv uppenbarligen inte en aning om de politiska förhållandena i Brunei eller begriper vad som är möjligt för en svensk statschef att säga om en renodlad diktatur.
Lyckligtvis fanns statssekreterare Krister Nilsson från miljödepartementet på plats. Han nämnde i sitt tal de stora bristerna i Brunei när det gäller mänskliga rättigheter och riktade kritik mot uteblivna demokratiska reformer.
Men den stora frågan är vad kungen med ressällskap alls hade i Brunei att göra. Sverige har inga speciella intressen att främja i detta land utom möjligen då att kritisera sultanens styre. Kungens resa verkar mera ha styrts av hans personliga reslust än av statsnytta. Man undrar verkligen på vilka grunder utrikesdepartementet har godkänt denna resa.
Och när man nu tillåter kungen att resa dit, vilket man alltså inte borde ha gjort, skulle man ha skickat med honom en minister, en person med högre officiell rang än statssekreterare. Då skulle kritiken om bristande mänskliga rättigheter möjligen ha gjort större intryck.
Men när Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet och ordförande i Republikanska föreningen, med rätta kritiserade resan redan i förväg, blev hon i tv i de snorkigaste ordalag tillrättavisad av hovets presschef Elisabeth Tarras-Wahlberg. Birgitta Ohlsson borde inte uttala sig alls, tyckte hon. Men är det någon som har rätt och skyldighet att uttala sig så är det en riksdagsledamot. Hovet har däremot ingen som helst anledning att kommentera kritik från riksdagen.
Detta visar att det inte bara är kungen själv som saknar omdöme utan också hans presschef och andra i hans närhet. En kris i relationerna mellan statschefen och riksdagen ligger väl inte direkt i kungens eget intresse, nu när debatten om införande av republik har tagit fart igen.
Det minsta man kan säga om den här sorgliga affären är att den är illa skött av kungen personligen, av hovet och av regeringskansliet som givit tillstånd till resan.