”Hade jag stått här i dag om jag gått i en skola där eleverna skulle bestämma allt själva och söka kunskap på egen hand? Jag tror inte det.” Textilarbetarsonen, vars föräldrar hade sju års folkskola, säger att det enbart var tack vare engagerade lärare som ställde krav på alla elever som han nu står här på SNS-seminariet om skolans utveckling i egenskap av Sverige utbildningsminister – Jan Björklund (FP).
Detta fenomen illustrerar kanske en av de starka kvaliteter som ansågs utmärka skolan just på 1960-talet. Historieprofessorn Hans Albin Larsson skriver i sin bok Mot bättre vetande, som presenterades på seminariet i tisdags, att grundskolan då ansågs så bra att man började montera ned det kvalitetsstödjande regelverket. Progressivistiska pedagoger förknippade timplaner, behörighetskrav och andra kvalitetsgarantier med ett auktoritärt synsätt – ett ”förtryck”. De prioriterade ”problembasering” i stället för inlärning, Men vad skulle de arma eleverna problematisera utan faktakunskaper?
Så småningom upptäckte tjänstemän att man kunde spara sköna slantar genom att låta elever utföra ”eget arbete”. Det är denna oheliga allians mellan progressivisterna i klassrummen och kamrererna i kommunhusen som Larsson pekar ut som avgörande för den svenska skolans kunskapsras. Och var skulle elever utan resursstarka hem få sitt stöd och sin input när skolan/kommunen/staten abdikerat?
Nu, 2011, händer något intressant. De flesta tycks plötsligt rörande eniga om Larssons, ja, till och med om Björklunds, analyser, liksom i kritiken mot kommunaliseringen. Kommunerna sviker sitt arbetsgivaransvar. Hasn Albin Larsson skräder inte orden: ”Kommunaliseringen var en fullständig katastrof. Den lämnade carte blanche till dilettanter att styra och ställa i en verksamhet som är oerhört komplicerad.” Med andra ord har kommunala tjänstemän milt sagt fel utgångspunkt för att bedriva skolverksamhet, med sin inriktning på social omsorg och krassa besparingar.
Forskarna Anders Böhlmark och Helena Holmlund nyanserade bilden, men frågan är om den blev mycket bättre i slutändan: det finns visserligen få belägg för att kunskapsklyftorna ökat – mycket tack vare en allt bättre förskola. Men kunskapsvaliteten sjunker överlag. Det är dock inte friskolans fel. Rent vetenskapligt finns det nämligen fördelar med sortering: det blir lättare att fördela resurser och anpassa undervisningen. Segregationen har andra nackdelar.
I Hans Albin Larssons bok kan vi läsa att Socialdemokraternas ursprungstanke för skolan främst var att skapa möjligheter för arbetarklassens barn. Om detta alltjämt är deras – och andra politikers – ambition är det alltså hög tid att återupprätta kvalitetsregelverk, ämneskompetens och undervisning. 2010 års skollag är dessbättre en början på detta arbete.