Det är ovissa tider för den som driver ett företag med verksamhet inom skola, vård eller omsorg i Sverige. Såväl regering som opposition har påverkats av debatten om äldreomsorgsföretaget Carema Care, men också exempelvis om friskolekoncerner som betalar skatt i skatteparadis, om betygsinflation och om att använda skattepengar till att göra reklam för verksamheten.
Någon form av inskränkning i den fria företagsamheten kan det bli. För friskoleföretagens del har utbildningsminister Jan Björklund (FP) bland annat talat om möjligheten att hålla inne aktieutdelning om inte vissa kvalitetskrav är uppfyllda, och om att begränsa antalet ägarbyten genom att till exempel kräva tio års ägandeskap för en ny friskola. Parallellt pågår också en utredning för att komma till rätta med avancerad skatteplanering, som de så kallade räntesnurrorna.
Det finns en bred politisk enighet om att behålla valfrihet i välfärden. Endast Vänsterpartiet tar definitivt ställning mot alternativa driftsformer. Övriga partier brottas just nu med problemet att begränsa och villkora vinster utan att valfriheten hotas. Om man, som till exempel för friskolorna i Danmark, väljer en modell som enbart tillåter icke vinstdrivande stiftelser som huvudmän, försvinner mängder med seriösa friskoleföretag.
Socialdemokraterna har försökt att göra det enkelt för sig, genom att säga att kommunerna får välja om vinstutdelning ska tillåtas i välfärdsföretag. Inte överraskande säger då tre av fyra arbetarekommuner (enligt SVT:s enkät) att inget ”vinstuttag” får förekomma, att alla skattepengar ska gå ”tillbaka in i verksamheten”. Även Miljöpartiets kongress gick i fjol emot partistyrelsen och drev igenom ett förslag som innebär att skolverksamhet inte ska få drivas i vinstsyfte.
I debatten används ibland begreppen vinst, vinstuttag eller vinstutdelning slarvigt. Alla företag måste göra vinst, generera ett överskott, för att överleva. Det man kan komma åt är den årliga utdelningen till ägarna. Begränsningar av utdelningen går också att åstadkomma, men kräver ganska omfattande ändringar i aktiebolagslagen, vilket en statlig utredning visat (2002).
Det finns en uppenbar risk för att regeringen pressas att gå före och besluta om mer ogenomtänkta åtgärder mot ”riskkapitalbolagen i skola och omsorg”. Men då är också risken stor att man hamnar snett. Det finns inte ens någon enhetlig definition av riskkapitalbolag. Och under 2010 delade bara ett av de tio största friskoleföretagen ut vinst till sina ägare.
Höstens händelser på flera av Carema Cares boenden granskas nu och åtgärder vidtas. Men brister i vården av äldre har aldrig varit begränsat till just privatdrivna boenden. Den senast uppmärksammade vårdskandalen gällde ett kommundrivet demensboende i Torshälla. Så har det också varit sedan omsorgen konkurrensutsattes på 1990-talet. Det finns inga belägg för att den ena eller andra driftsformen genomgående skulle ha sämre kvalitet.
Det avgörande för att långsiktigt kunna behålla valfriheten i skola, vård och omsorg är att kvaliteten kan säkras. Tydliga krav vid upphandlingar och vid godkännande av skolinspektionen, samt tydliga uppföljningar och kontroller av kvaliteten är nödvändigt. Det är framför allt där som regeringen borde lägga krutet – i stället för att förändra förutsättningarna för företagen som ska följa regelverket.
Många väljer dagligen att använda välfärdstjänster, utan att tänka på om det är en privat eller offentlig utförare. Först om all välfärd plötsligt skulle övergå till offentlig regi skulle man inse vad som gick förlorat. Att riva upp hela valfrihetsformen är heller ingen framkomlig väg politiskt. Det handlar om att göra det nuvarande systemet så bra som möjligt.
Socialdemokraterna har störst problem att finna en trovärdig politik på området, då över hälften av medlemmarna säkert ställer upp på Vänsterpartiets linje: Vinst? Nej, tack! Om drygt ett år ska S-kongressen försöka fatta ett nytt beslut som tillfredsställer ”alla”. Regeringen har goda chanser att framstå som mer trovärdig. Men då måste man ägna sig mer åt att trygga kvaliteten i välfärden, mindre åt att jaga själva företagen.