Kvotering leder vilse
"En förolämpning mot kvinnor i näringslivet." Så drastiskt formulerade sig tjugo kvinnor som dessutom är verkställande direktörer i svenska företag av olika storlek i en debattartikeli Dagens Nyheter i onsdags. Det handlade naturligtvis om planerna på lagfäst könskvotering av ledamöterna i börsbolagens styrelser.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
ledamöterna i bolagsstyrelsen. Syftet är förstås vällovligt. Men idén är inte desto mindre dålig.
Kvotering förekommer redan — inte lagfäst men i praktiken. Det handlar naturligtvis om att många män av slentrian eller på grund av grumliga föreställningar om kvinnors lämplighet i första hand föreslår andra män till olika uppdrag. Den typen av beteende bör avslöjas och bekämpas. Allt tyder också på att den kvotering som förekommer är på väg ut — det kan inte vara till fördel för något företag att bara söka efter kompetenta medarbetare eller styrelsemedlemmar inom den ena halvan av befolkningen. Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna har faktiskt på några år ökat från dryga fem procent till dryga femton.
Det borde förstås gå ännu fortare. Men att nu lagfästa en annan kvotering än den som i dag blir allt svårare att motivera och upprätthålla leder inte till målet. Risken är överhängande att man i stället befäster de föreställningar om kvinnors kompetens som måste mönstras ut.
Poängen med jämställdhet är inte att män och kvinnor ska betraktas som två grupper som i alla lägen ska vägas mot varandra. Poängen är tvärtom att både kvinnor och män i första hand ska betraktas som individer och bli bedömda efter sina personliga egenskaper och meriter.
Även om en "40-procentsregel" på papperet gäller lika för båda könen är risken naturligtvis överhängande att män med en sådan ordning även i fortsättningen kommer att betraktas som individer medan kvinnor betraktas som en grupp. Som de tjugo verkställande direktörerna skriver kan kvinnor bara representera de åsikter och värderingar som de själva omfattar som individer. Att då införa en ordning där grupptänkandet förstärks leder bakåt även om resultatet i det korta perspektivet skulle bli att fler kvinnor
tar plats i bolagsstyrelserna.
Allt tyder på att regeringen drabbats av den inom politiken vanliga åkomma som kallas för åtgärdssjukan. Det är viktigare att förefalla handlingskraftig än att göra rätt sak och följden blir att man föreslår något som är antingen verkningslöst eller kontraproduktivt.
Tidigare har det förefallit som om talet om kvotering till bolagsstyrelserna mest tjänade syftet att vara ett skrämskott: Om inte förändringen spontant fortsätter och går fortare kanske regeringen gör allvar av hotet om lagstiftning. Men nu är det valår och med på banan finns det partier som tror sig vinna röster på att föreslå kvotering. Alltså måste regeringen föreslå samma sak för att inte verka bakåtsträvande.
Att färdriktningen, i den attitydfråga som måste vara den grundläggande, ändå blir bakåt om lagstiftad kvotering skulle införas spelar tydligen mindre roll.