På invigningsdagen för Stockholm Pride satt ärkebiskop Anders Wejryd i SVT:s morgonsoffa. Påståendet kastades ut: ”Varför tycker du inte att det får kallas äktenskap när homosexuella gifter sig?” Wejryd la pannan i djupa veck. ”Jo, men det tycker jag.” Men han avbröt den framstammade ursäkten med att medge att han tidigare ogillat det, men ”har gjort en resa”.
Få politiker hade kunnat ge ärkebiskopens svar utan att sablas ner av journalisten. Trovärdigheten hade ifrågasatts, med rätta. Men ärkebiskopen kommer undan, hanteras mjukare än partipolitiker. Ändå har Svenska kyrkan förtroendevalda, som liksom alla andra förtroendevalda bör granskas, och visst är den en maktspelare. Svenska kyrkan söker påverka Sverige jämte de politiska partierna.
Kyrkans vilja att hänga med i utvecklingen hånas ibland, och det finns undantag från trendkänsligheten, men som politisk spelare är man stark. I valrörelsen drivs en antirasismkampanj, ett svar på SD:s riksdagsaspirationer. Kyrkan drev den största namninsamlingen på många decennier, Påskupproret för gömda flyktingar och startade en jämställdhetsdebatt kring prinsessbröllopets brudöverlämning. När katastrofen drabbade Haiti hjälpte kyrkan. Religionsfriheten försvaras av dess företrädare – på DN Debatt nyligen, om diskriminering av judar och muslimer i Sverige.
Kyrkan har valt taktik. När ärkebiskopen efter att ha diskuterat Svenska kyrkans medlemsras fick en fråga om sin största utmaning svarade han inte att han behöver poppa upp det kristna budskapet. ”Utmaningen är att hjälpa människor” sa Wejryd. Med det kompromisslöst framför ögonen står kyrkan stark, trovärdig och uppskattad.
Att vår upplevelse av kyrkan och dess agerande är positiv gör dock att vi måste se upp när den nu från staten skilda kyrkan agerar i samhällsdebatten. Svenska kyrkans varumärke baseras på upplevelsen av kristenhetens godhet, men varken kyrkan eller religionen i stort är genomgod, inte homogen och absolut inte neutral. Även här finns människor med olika agendor. Vi behöver bara gå till Röda Korsets skandal för att minnas vad som händer om vi slutar granska de vi upplever som bortom all misstanke.
Svenska kyrkan är återigen en framträdande del av samhällsdebatten och har åsikter om allt, från Lundin oil och fondplaceringar till kulturfrågor. Och med en så väldig trovärdighet som kyrkan har bör – inte minst journalister – minnas att kyrkan i dag är politisk, och bör granskas så.