Det viktigaste med en ny våldtäktslagstiftning är att stärka kvinnans integritet. De ändringar som regeringen nu föreslår innehåller inte den paragraf om samtycke som sexualbrottsutredningen kom fram till 2010. Men alternativet, att våldtäktsbrottet utvidgas till fall där offret befunnit sig i ”en särskilt utsatt situation” kan visa sig vara bättre för alla kvinnor som drabbas.
Sedan genombrottet för dna-bevisning vet den våldtäktsanklagade att det är lönlöst att neka till att ha haft sex med den som gjort anmälan. Vare sig man är skyldig eller oskyldig till ett sexualbrott blir beskrivningen oftast att ”ja, vi låg med varandra” och att ”ja, hon var med på det”. I en kommande rättegång står ord mot ord, förutsatt att tekniska bevis i form av skador inte finns dokumenterade, och rätten har att ta ställning till vem av de båda, mannen eller kvinnan, som har störst trovärdighet.
Paragrafen om samtycke, som innebar att kvinnan uttryckligen ska ha sagt ja till sex, skulle ha fungerat normgivande (självklart ska det krävas samtycke för sex), men hade inte förändrat kvinnans situation under utredningen och i rättssalen. I många fall hade det fortfarande handlat om att ord står mot ord. Av detta skäl har förslaget också avstyrkts av remissinstanser som Advokatsamfundet och Domstolsverket.
Det är också viktigt att skrivningen ”hjälplöst tillstånd” ändras till ”befunnit sig i en särskilt utsatt situation”. Det förra förstods i första hand som ”redlöst berusad” medan det senare uttrycket är en bredare definition. Den som är skräckslagen och inte vågar ifrågasätta beslutet att ha sex, än mindre göra motstånd, har nu ett lagrum att hålla sig till och besvara frågor kring.
Hur lagen än skrivs kommer man ändå aldrig till fullo åt det maktspel som en våldtäkt verkligen är. De flesta våldtäkter begås i hemmet av en make/sambo/pojkvän, men även i de fall där krogbesök slutar i den ena partens hem är det svårt att sätta ord på alla känslor som uppstår när dörren stängs och relationen förändras i fel riktning. Eftersom bevisföringen är så svår är det viktigt att lagen är normgivande, att fler och fler får veta hur samhället ser på sex och maktutövning och att stärka kvinnans ställning.
Sverige går före andra länder i synen på sexualbrott och det är bra. Lagens normgivande funktion är i sig ingen genväg till fler fällande domar. Då krävs också teknisk bevisning och det är avgörande att redan tidigt i utredningen säkra spår efter skador till följd av en misstänkt våldtäkt. Rutiner vid mottagandet på sjukhuset och hos polisen är avgörande för utgången av målet.
Men den föreslagna nya lagstiftningen kan också underlätta för den tekniska bevisningen. Om fler kvinnor tidigt förstår att de kan ha utsatts för en våldtäkt vågar de också anmäla, särskilt om de också tror att chansen att bli lyssnad på är större. Därför är en utvidgad definition av våldtäktsbrottet bra.