I april uppdagades att en modellagentur skickat ut agenter för att rekrytera arbetare utanför Stockholms centrum för ätstörningar. Detta väckte förvåning och ilska, men borde egentligen inte ha kommit som en chock. Många modeller är ohälsosamt magra och en viss överlappning vad gäller folket på ätstörningskliniker och modellagenturer är inte svår att föreställa sig. När företag använder sig av sjuka eller till synes sjuka personer i kommersiell reklam påverkar det människor: man vill inte bara äta glassen – man vill göra det med insjunkna kinder. Och avsett om reklamen är orsak eller verkan kan det konstateras att det i dag finns ett ohälsosamt ideal. Frågan är vad man kan göra åt det.
Grön ungdom föreslår en lagstiftad viktgräns för arbetare inom modellyrket. Före rekrytering ska läkare genom BMI-mätning ha intygat att den blivande modellen är frisk. Därigenom vill man åstadkomma hälsosammare reklam och så småningom förändra idealen.
Tyvärr finns det en del att klaga på hos förslaget. BMI-verktyget, som anger vad som är en lagom vikt för en viss kroppslängd, är bristfälligt. En person kan vara fullt frisk men enligt måttet väga för lite. Detsamma gäller det omvända förhållandet; många normal- och överviktiga lever med den psykiska sjuka en ätstörning innebär. Men inte ens en mer utförlig läkarundersökning skulle räcka. Att personen är normalviktig på provdagen betyder inte att den fortsätter att vara det i det fortsatta arbetslivet. Det är lätt att tänka sig sätt att gå runt Grön ungdoms regler.
En stor del av företagen låter sig hellre representeras av skådespelare eller musiker än anlitar modellagenturer. Många av dessa förmedlar samma kroppsideal och det kommer inte att gå att reglera hur dessa förebilder sköter sin fysiska eller psykiska hälsa. Det är i tveksamt att stifta lagar som är svårt att upprätthålla. Vad ska straffet bli för den agentur vars anställda inte håller det statliga måttet?
I stället måste det konstateras att ätstörningar är självskadebeteenden och symtom på psykiska problem. Inte ens den yttrandefrihetsinskränkning som innebär att ungdomar aldrig behöver se en smal person skulle förändra att dessa problem behöver behandlas. Det är därför mer oroande att det är en till tre månaders väntetid för inskrivning på den uppmärksammade ätstörningskliniken än att modellagenter stryker omkring i buskaget.