Med lågkonjunktur både på hemmaplan och i omvärlden var det givet vad som skulle vara huvudtemat i gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Lika givet var det att Moderaterna och Socialdemokraterna skulle beskylla varandra för att inte föreslå rätt krisåtgärder.
Så blev det också. Men debatten bjöd även på två tjatpellar, två positiva överraskningar och en påminnelse om hur svårt det kan bli att bilda regering efter valet 2014. Fredrik Reinfeldts stora oro är om det kommer att finnas tre andra borgerliga partier att bilda regering med. För Socialdemokraterna handlar det snarare om vilka partier de ska bilda regering med.
Det rådde knappast någon brist på självförtroende hos Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg (Stefan Löfven sitter ju ej i riksdagen och kan därför inte representera S i debatten) när han gick till attack mot Fredrik Reinfeldt. Ofta lite träiga Damberg överraskade och anklagade regeringen för ”den största felprognosen i modern tid”. Han fortsatte med att minnas en inte alltför avlägsen tid då svenskar som reste runt i Europa stolt kunde berätta om vår föräldraledighet, våra välfärdslösningar och vårt jämställdhetsarbete. Vad ska vi nu vara stolta över? Sänkt krogmoms? frågade sig Damberg retoriskt.
Svaret från Reinfeldt är att vi kan vara stolta över vår starka ekonomi, något som hela Europa avundas oss. Folkpartiets Jan Björklund fyllde på med att anklaga Socialdemokraterna för att vilja höja skatten med 30 miljarder när ekonomin går på lågvarv. Det är en sanning med modifikation. Delar av ”höjningen” är helt enkelt att S inte vill sänka bolagsskatten lika mycket som regeringen. Men FP-ledaren, piggare och mer på hugget än på länge, trummade effektivt in sitt budskap när han pressade Damberg om varför S väljer att lägga en så restriktiv budget i kristider, på tvärs med ekonomisk teori.
Mikael Damberg hade svårt att bemöta denna kritik, precis som Fredrik Reinfeldt inte kunde svara på varför arbetslösheten är högre i Sverige än i våra nordiska grannländer. Men Socialdemokraternas problem handlar inte om att partiets politik beskylls för att vara otillräcklig av regeringen. Det stora S-dilemmat är hur man ska formulera sitt regeringsalternativ.
Någon enhetlig rödgrön linje förekom inte under debatten. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt parkerade sig stadigt till vänster om Socialdemokraterna. Och MP-språkröret Gustav Fridolin pratade om skolan och sin egen lärarerfarenhet i snart sagt varje inlägg – ur synk inte bara med Socialdemokraterna, utan med hela debatten.
Endast Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson med sitt eviga, ensidiga och främlingsfientliga tjat om invandring befann sig längre bort från vad debatten handlade om: ekonomin, jobben och regeringsalternativen