I dagarna väljer FN en ny generalsekreterare. Det är en stor händelse som kan göra skillnad både för organisationen och för världen.
FN-stadgan säger något om än inte mycket om generalsekreterarens uppgifter. Bristen på detaljer och precision kan ses som en fördel och bör utnyttjas kreativt av den som besitter posten. Kofi Annan och naturligtvis Dag Hammarskjöld är goda förebilder.
Det står i FN-stadgan att generalsekreteraren skall vara den högsta tjänstemannen i organisationen. Högsta administrativa tjänstemannen står det till och med i den engelska originalversionen. Det råder alltså ingen tvekan om att generalsekreteraren är administratör. Frågan är hur mycket mer generalsekreteraren är och vilket handlingsutrymme som erbjuds honom eller henne.
I sak säger stadgan att generalsekreteraren ska tjänstgöra i denna egenskap bl a vid generalförsamlingens och säkerhetsrådets samtliga möten och att generalsekreteraren ska fullgöra de andra uppgifter, som tilldelas honom av dessa organ. Det låter mest administrativt. Därefter sägs att generalsekreteraren ska avge en årlig rapport till generalförsamlingen angående organisationens verksamhet. Där framskymtar lite mer utrymme för fritt agerande från generalsekreterarens sida; verkligheten och problemen kan beskrivas något olika beroende på vem som beskriver dem.
Sedan följer ett mer handlingsinriktat mandat: Generalsekreteraren får fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på varje omständighet, som enligt hans åsikt kan hota upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Generalsekreteraren kan lägga fram sådant som ingen stat vågar eller vill lägga fram för säkerhetsrådet och det kan vara mycket. Praktiskt taget vilka missförhållanden som helst kan anses hota internationell fred och säkerhet om de är allvarliga nog så mandatet för generalsekreteraren i detta avseende är brett.
Om säkerhetsrådet sedan gör något är en annan fråga, men för internationell opinionsbildning och som politisk påtryckning kan generalsekreterarens roll här vara betydelsefull. Mandatet är aktörens, om än en aktör beroende av andra ännu mäktigare
aktörer.
Detta är vad som sägs om generalsekreterarens uppgifter. Här ges stora möjligheter både för den som vill vara passiv och, viktigare, för den som vill vara aktiv. Det finns som sagt en bitvis stolt tradition vad gäller aktivism att bygga vidare på. Menlösa, mindre lyckade generalsekreterare finns det också exempel på. Vi hoppas att den blivande FN-chefen väljer rätt förebilder.
I tillägg till sin ordknappa beskrivning av uppgifterna betonar FN-stadgan någonting centralt, nämligen generalsekreterarens och övriga FN-tjänstemäns oberoende ställning. FN-stadgan säger att generalsekreteraren och sekretariatets personal inte ska begära eller motta instruktioner från någon regering eller från någon myndighet utanför organisationen. Som internationella tjänstemän ansvarar de endast inför organisationen, säger stadgan. Generalsekreterarens trovärdighet står och faller med oberoendet. Kofi Annan har klarat det, trots ett fasansfullt hårt tryck från USA.
FN-stadgan riktar sig på denna punkt också till medlemsstaterna. Varje medlem förbinder sig att respektera tjänstemännens internationella uppdrag och att inte söka påverka dem vid fullgörandet av deras värv. Uppenbarligen struntar många länder i
denna förhållningsorder och gör vad de kan för att på världsgemenskapens bekostnad främja sina egna intressen. Här finns bara generalsekreterarens moraliska mod att lita till som motkraft och moraliskt mod lär behövas.
Det internationella klimatet blir allt hetare både bildligt och bokstavligt. Generalsek-reteraren har inga pålitliga stormaktssupporters kvar, med möjligt undantag för Frankrike vars stormaktsstatus dock
är tveksam. Den liberaldemokratiska förtrollningen från tiden efter Sovjetunionens fall är bruten. Sett från den ljusa sidan: FN:s tillträdande generalsekreterare har en unik chans att leda världen rätt.
Inger Österdahl | Professor i folkrätt och fristående kolumnist i UNT