Längre straff räcker inte
Högsta domstolen har fastställt domen 1,5 års fängelse för en man som körde ihjäl en farmor och hennes barnbarn i byn Flurkmark i Västerbotten. Domen har väckt berättigat uppseende. Den ligger i den lägsta delen av straffskalan och motsvarar uppenbarligen inte det allmänna rättsmedvetandet. Åklagaren hade yrkat minst tre års fängelse.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Maxstraffet för brott av detta slag höjdes 1994 från fyra år till sex. Men domstolarna tycks inte utnyttja möjligheten att döma strängare. Den ungerske lastbilschaufför som förra året körde åt fel håll på en motorväg i Skåne och dödade en hel familj fick bara fyra år. Problemet tycks alltså vara generellt. Och lika oroande som domstolarnas benägenhet att utdöma låga straff är uppgifterna om en ökad tolerans för tanken att köra bil i berusat tillstånd bland yngre människor.
Antagligen är en översyn av lagstiftningen nödvändig för att praxis och attityder ska bli rimligare. Men längre straff är i sig ingen lösning, annat än i den meningen att en del rattfyllerister hålls borta från vägarna en tid.
Den nu dömde mannen hade 2,17 promille i blodet. Kör man med sådana halter alkohol handlar det knappast om någon engångsförseelse. Snarare är det fråga om ett inarbetat beteende av berusning och förnekande som antagligen bara påverkas marginellt av vetskapen att straffen höjs — och som inte alltid påverkas ens om körkortet dras in.
Vill man få bort de berusade förarna från vägarna så krävs en storsatsning på alkolås och på obligatorisk missbruksvård som en del av påföljden vid rattfylleri.