Långt till en ny omröstning om euron
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men nu finns alltså möjligheten att Danmark vid någon tidpunkt under de närmaste fyra åren överger sin nuvarande linje, inträder i EMU och övergår till euro och cent. Somn opinionsläget i EMU-frågan ser ut kan en ja-seger inte uteslutas.
I den senaste opinionsmätningen leder ja-sidan med 44,2 procent mot nej-sidans 38,1 procent. 18 procent av väljarna är osäkra.
Vilka slutsatser kan man dra för Sveriges del om Danmark går med i EMU? Är det då kanske dags för en ny folkomröstning också i Sverige?
Det är inte mer än lite drygt fyra år sedan svenska folket i vår folkomröstning sade ett mycket tydligt "nej tack" till EMU och euron. Riksdagspartierna är överens om att frågan inte ska aktualiseras under denna mandatperiod, alltså före år 2010.
Det demokratiskt rimliga är att frågan om en ny folkomröstning även därefter får vila, länge. Folkomröstningsinstitutet är visserligen ett principiellt inte alldeles klockrent inslag i den representativa demokratin. Vi väljer ju våra representanter - riksdagsledamöter och kommunal- och landstingspolitiker - för att de i vårt ställe ska fatta de politiska besluten åt oss. Är vi missnöjda kan vi stödja någon annan i nästa val.
Folkomröstningar bör endast tillgripas undantagsvis - men när det sker måste deras utslag respekteras. Så har inte alltid skett. Mellan svenska folkets nej till högertrafik i en folkomröstning 1955 och högertrafikens införande förflöt det endast 12 år. Det var för kort tid.
Utslaget i en folkomröstning bör alltså gälla under lång tid. Däremot kan det inte gärna gälla för evig tid. Människors åsikter kan förändras, påverkade av en verklighet med så många nya inslag, att de förutsättningar som gällde vid den ursprungliga folkomröstningen rubbats på ett avgörande sätt. Då måste frågan om en ny folkomröstning kunna ställas.
Kan redan nu konturerna av sådana tänkbara förändringar urskiljas? Javisst, och det som ligger närmast till hands är att EMU utvidgas - inte bara med Danmark, utan även med de baltiska staterna och andra av de tidigare kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa. I något skede av en sådan process kan Sverige finna att utanförskapets politiska, kanske också ekonomiska, pris blir för högt.
Då kan det vara läge för en ny folkomröstning, men det lär under alla omständigheter dröja.