Partiledardebatter i riksdagen är i regel tämligen förutsägbara och sömniga i historier - de borgerliga partiledarna tar replik på de rödgröna och vice versa. Men för några veckor sedan var det annorlunda. Det gick nästan att ta på besvikelsen och ilskan när Lars Ohly tog replik på både Mona Sahlin och Peter Eriksson. S och MP hade precis gjort upp med regeringen om Afghanistaninsatsen och lämnat V ute i kylan. Den rödgröna överenskommelsen överlevde bara en dryg månad.
Det är nog lika bra att Ohly förbereder nya replikskiften med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Inte ens de överenskommelser som de tre partierna enades att stå fast vid även efter att det mer formella samarbetet hade avbrutits verkar nu bli av: Afghanistan är redan överspelat. Miljöpartiet är måttligt entusiastiska över den gemensamma budgetmotionen och nu kan enigheten i betygsfrågan vara på väg bort.
När Sverigedemokraterna visade sig vilja stödja ett av rödgröna betygskraven, beslutade sig Socialdemokraterna att bordlägga frågan i utbildningsutskottet. Mikael Damberg, vice ordförande (S) i utskottet, vill inte kommentera beslutet, men enligt Svenska Dagbladet handlar det om att man inte vill vinna en omröstning i kammaren med stöd från Sverigedemokraterna. Men det är nog bara halva sanningen.
SD-stödet kom som en skänk från ovan. Det var oväntat och berörde bara en liten detalj - regeringen vill ha nationella betygskriterier för tre av fem betygssteg, de rödgröna och Sverigedemokraterna vill ha det för samtliga fem nivåer. Socialdemokraterna vill förstås inte driva igenom sin politik med aktivt stöd från Sverigedemokraterna, men partiet har heller inget intresse av att hålla fast vid en skolöverenskommelse där delar av den egna politiken kompromissats bort.
Nu finns en ursäkt och möjlighet att säga adjö till Vänsterpartiet i ytterligare en fråga (och den här gången även Miljöpartiet) och istället försöka komma överens med regeringen. Det borde inte vara svårt. Ett högt uppskruvat tonläge och en bristande kompromissvilja från både regeringen och Socialdemokraterna under den förra mandatperioden kan inte dölja hur nära de bägge parterna till sist kommit varandra.
Regeringen har inlett en välbehövlig omläggning av svensk skolpolitik. Men för att åtgärderna ska få effekt måste de få verka över tid. I klartext måste förändringarna bestå även om regeringsmakten skiftar. Det hjälper inte hur rätt Jan Björklund tycker han har, om den första åtgärden från en annan regering blir att riva upp hans reformer. Nu finns en möjlighet att komma överens över blockgränsen - regeringen bör ta den. Långsiktighet är viktigare för skolan än ett Alliansprogram som genomförs till punkt och pricka.
Och som en bonus kan ju Alliansens partiledare se fram emot nya debatter där en sur Lars Ohly ger sig på Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det ska inte heller föraktas.