Låsta positioner om EU
LEDARE. Om Sveriges ledande politiker ansträngt sig mer för att förklara EU:s betydelse för Europa och Sverige så hade med stor sannolikhet opinionsläget varit annorlunda.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Lars Ohly (v) och Maria Wetterstrand (mp) tog däremot gärna upp frågan. Vid ett nej är ett annat EU möjligt, ansåg Lars Ohly. Hur det skulle se ut gick han däremot inte in på. Alla medlemsländernas regeringar har ju sagt ja till det nuvarande förslaget, så hur EU skulle kunna göras om i grunden är inte lätt att förstå.
Maria Wetterstrand var mer konkret. Det nya förslaget skulle utarbetas av "folket". Hon fnös åt det konvent som utarbetat det nu aktuella förslaget. Ledamöterna bestod av alltför många män, de var för gamla och ingen tillhörde EU-motståndarna. Fel, fel. Båda partierna anklagade ja-partierna för att inte våga möta folket i en folkomröstning.
DEN DJUPA SPLITTRINGEN inom socialdemokratin är naturligtvis förklaringen till att statsministern i vanliga fall helst vill tala om annat än EU. Han påverkas förstås också av att hans två stödpartier vill att Sverige ska lämna EU. Men om Göran Persson verkligen från början hade satsat på att övertyga väljarna om förslagets fördelar hade opinionen i vårt land säkert varit mer positiv.
Men inte heller moderaterna eller folkpartiet har på senare tid satsat särskilt mycket krut på EU-frågor. Helt andra toner kommer från den debattglada och EU-entusiastiska centerledaren Maud Olofsson. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt lyckades med konststycket att bli osams med Göran Persson i debatten, trots att båda sagt ja till EU-författningen.
STATSMINISTERNS FEM PUNKTER om varför man bör säga ja till förslaget om en ny EU-författning, eller någon liknande kort sammanfattning, borde ges ut som en broschyr till alla väljare:
Ett ja är en förutsättning för att EU ska kunna få nya medlemmar utöver Bulgarien och Rumänien. Författningen sätter tydliga gränser mellan EU:s och medlemsländernas makt och det är medlemländerna som bestämmer hur mycket makt EU ska få. Öppenheten och demokratin förstärks och offentligheten vidgas. De nationella parlamentens, alltså riksdagens, makt stärks. Genom förslaget får EU ett enda överskådligt dokument som grund, en pocketbok som alla kan läsa i stället för dagens virrvarr av motstridiga och svårtolkade dokument.
MED EN LÄTTLÄST och rättvisande sammanfattning skulle EU-förslaget kunna diskuteras på allvar, också i vårt land. Men det känns fel att EU-debatten bara försvinner hos oss. Vid förra valet 2002 var förslaget till EU-författning inte klart. Vid nästa val i september 2006 har riksdagen redan fattat beslutet om ett ja till förslaget. Det enda rätta är att riksdagens beslut om EU-författningen skjuts upp till efter valet så att frågan kan diskuteras i valrörelsen. Det finns möjlighet att vänta så länge.
Men den franska folkomröstningen den 29 maj kan ändra allt. En riksdagsdebatt efter resultatet av den omröstningen hade blivit verkligt intressant. Nu blev det mest en upprepning av låsta positioner.