Ledare: Låt bilisterna betala

Stockholm stad är inte längre ensam om att ha trängselskatter i Sverige. Sedan onsdag morgon 2 januari tar även Göteborg betalt för bilister som vill ta sig in och ut ur stadens centrala delar. Vilka svenska städer står på tur? Malmö? Uppsala?

Nej, någon trängselskatt kommer inte att införas i Uppsala inom överskådlig tid. För det första är trängseln i stadens biltrafik i det närmaste obefintlig jämfört med situationen i Stockholm och Göteborg. Att kommunen sedan ett år tillbaka titulerar sig Sveriges fjärde storstad ändrar inte på det. För det andra är det politiska intresset för trängselskatt minimalt i Uppsala kommun och det övriga länet. Centerpartiet har svajat i frågan, men det är också allt.

Trots det finns viktiga lärdomar för Uppsala att dra av exemplen Stockholm och Göteborg. Genomförandet i den senare kommunen är närmast en spegelbild av hur det gick till i den förra. Det folkliga motståndet var stort och många invånare var skeptiska. Det göteborgska agerandet är därför märkligt. Facit finns ju redan i Stockholm. Trängselskatterna fungerar. Trafikmängden minskar i rusningstid utan att handeln för den skull lider skada. De första siffrorna från Göteborg visar detsamma, mängden bilar har minskat med en femtedel under morgontrafiken.

Detta har bäring på Uppsala, även om kommunen inte är i behov av trängselskatter. Avgifterna i Stockholm och Göteborg visar nämligen hur väl miljöproblem kan tacklas med åtgärder som tar hänsyn till grundläggande marknadsmekanismer. Att bidra till finansiering av infrastruktur och kollektivtrafik är ju bara en bieffekt till huvudsyftet, att minska trängseln i stadskärnorna.

Genom att tvinga de bilister som vill in till centrum i rusningstrafik att betala för den samhällskostnad som trängseln faktiskt utgör, kommer fler välja att inte ta bilen och åter andra kommer att vänta med sin resa till dess att trafiken är mindre intensiv. Som en konsekvens minskar trafikmängden och sprids ut över dygnet.

Ett sådant marknadstänkande får gärna vara vägledande när landstinget och Uppsala kommun tar fram nya trafikpolitiska åtgärder. Ta till exempel förbudet mot dubbdäck på Kungsgatan. Det är viktigt att hålla nere partikelhalterna, men ett förbud slår hårt mot dem som faktiskt behöver ha dubbdäck på bilen.

Om det alls ska finnas en reglering vore en avgift ett naturligare steg. De som behöver använda dubbdäck kan fortsätta göra det, med det lilla tillägget att de får betala en avgift som speglar kostnaden för miljön.

Uppsala har kanske blivit en liten storstad. Och som sådan är det naturligt att snegla på de lite större kusinerna. Men det handlar om att inspireras, inte att kopiera. För den stora storstaden handlar det om trängselskatt, för den lilla kan det handla dubbdäcksavgifter. För bägge är det en fråga om marknadsmekanismer.