Blodbadet i Syrien fortsätter utan att någon kan se ens början till ett slut. USA har nyligen beslutat att ge direkt hjälp till utvalda grupper inom oppositionen – men vapenhjälp är det tills vidare inte fråga om. Sådan kommer däremot från andra arabländer.
Regimens ställning urholkas gradvis men det är svårt att föreställa sig att den kommer att besegras eftertryckligt och definitivt. I stället är risken stor att Syrien glider över i ett tillstånd där olika konkurrerande miliser för krig mot varandra och behärskar olika delar av landet – med regeringstrupperna som en av många krigförande grupper.
Flyktingsituationen är katastrofal. Trycket på länder i Syriens närhet, liksom på länderna i Europa ökar. Ett av dessa är Sverige. Därmed ställs på nytt frågan om användningen av pengar som egentligen är avsedda för bistånd. Finansminister Anders Borg fick frågan i går och svarade något undvikande.
Hans huvudsynpunkt är att det inte i sig är något konstigt att använda biståndspengar för flyktingmottagande. Det har skett förut. I själva verket har det skett ända sedan alliansregeringen tillträdde. Alltså kan man göra det igen, menar Borg som i övrigt hänvisar till biståndsministern.
Om regeringen är enig så är det i så fall mest på ytan. Kristdemokraterna säger att om de själva hade kunnat avgöra frågan så hade antagligen biståndsmedlen använts för bistånd och flyktingmottagningen klarats på annat sätt. Man har accepterat den linje som tillämpats för husfridens skull och för att se till att enprocentsmålet för biståndet inte ges upp. En liknande signal kommer från Folkpartiet – man accepterar att biståndsmedel används för flyktingmottagningen i det allvarliga läge som just nu råder, men uttalar sig inte generellt för att föra över biståndsmedel till flyktingmottagning. Man kan anta att det traditionellt biståndsvänliga Centerpartiet resonerar ungefär likadant.
Socialdemokraterna konstaterar kortfattat att man inte har några invändningar mot att biståndsmedel går till flyktingmottagning. Det är väntat. Det går traditionellt en skilje linje mellan S och M å enda sidan och FP, C och KD å den andra när det gäller synen på utvecklingsbistånd. På den mer biståndsvänliga linjen finns också normalt Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
När en flyktingkris av den omfattning som kriget i Syrien innebär gör sig påmind kan man förstå dem som anser att biståndsmedel ska kunna användas för att kortsiktigt klara situationen. Men samtidigt driver man ju på en process där det egentliga biståndet urholkas steg för steg. Därför är det viktigt att Anders Borg möter motstånd.