Lönenivån är inte längre den högst prioriterade frågan för Sveriges lärare. Det är i stället arbetsmiljön, mindre oro i klassrummen, mindre stress och lägre administrativ börda som toppar önskelistan. De två stora lärarfacken arrangerade sina seminarier i Visby på tisdagen för att få partiernas svar på skolans alla utmaningar.
Lärarlönerna har ökat kraftigt under 2010-talet, med 15 miljarder mer än i industrin, enligt arbetsgivaren SKL (Sveriges kommuner och landsting). Men det är inte alla som fått del av pengarna. Konkurrensen om lärarna har gjort att nyutexaminerade kan få 5 000-10 000 mer i lön än sina erfarna kolleger. Spänningen i lärarrummen har byggts på av regeringens lärarlönelyft, som gett vissa upp till 8 000 kronor högre månadslön. Att majoriteten av de 290 kommunerna inte fortsatt och gett alla lärare samma lyft kan inte förvåna någon, utom tydligen utbildningsminister Gustav Fridolin (MP).
De verkliga strukturella problemen i skolan är den oattraktiva lärarutbildningen, som förvisso hänger intimt samman med arbetsmiljön på skolorna. Och så är det de svagpresterande skolorna i utsatta områden och på landsbygden. Där är de obehöriga lärarna fortfarande alldeles för många. Den nuvarande regeringens svar är alltid mer resurser, ytterligare statsbidrag att ansöka om. Samt att sätta ett vinsttak för skolföretag och avveckla valfriheten.Det finns kanske ett skäl till att Liberalerna åter gått förbi Socialdemokraterna som det parti med högst trovärdighet i skolfrågan (23 procent mot 19 enligt Aftonbladet /Inizio). Talespersonen Christer Nylander var den som stod för långsiktigheten under tisdagens diskussioner. De bästa lärarna ska undervisa de svagaste eleverna, och belönas för det. Varje resurskrona till skolan ska mätas efter kvaliteten som levereras. Och på sikt ska läraren tjäna som honom, som en riksdagsledamot.
Det finns mycket som går åt rätt håll för skolan. Elevernas resultat och att många av reformerna som genomförts hat börjat sätta sig, exempelvis. Ett problem i sig är den krisstämpel som till varje pris ska behållas av vissa, som fackförbunden. Ja, det råder lärarbrist, men det råder också personalbrist inom hela den offentliga sektorn på grund av demografin i Sverige. Ja, det är säkert många lärare som funderar på att sluta, men säg det yrke där ingen tänkt den tanken det senaste året. Svartmålning hjälper inte, problemen är stora nog ändå. Och de kommer inte att avhjälpas med S-vallöftet om lärarassistenter eller några andra utspel som kanske faller väl ut för vissa lärare, men som spär på den statliga detaljstyrningen och fortsätter att dra isär Skolsverige. Det är en knutpunkt i skoldebatten, som bara blir tydligare ju fler förslag som bollas fram och tillbaka: Kommunaliseringen var ett misstag. Låt de 290 skolsystemen bli ett och låt staten ta över ansvaret.