Låt Uppsalas skönhet överleva vintern
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
När den borgerliga alliansen vann valet förra året var frågorna många som de fyra partierna ville ta itu med. Det fanns t ex ett missnöje med trafiklösningarna som åtskilliga borgerliga företrädare hade drivits för långt. Ett exempel på detta var Fålhagen där de borgerliga partierna arbetade för att trafiken på Björkgatan skulle släppas fri och att Hjalmar Brantingsgatan skulle upphöra vara bussgata och i stället få alla trafikslag.
Nu har det blivit bakslag på grund av den demokratiska processen och vilken lösning det till sist blir förefaller oklart. Fålhagen har dock fått mig att fundera över om inte vissa beslutsområden i en kommun borde vara föremål för mer samråd och mindre majoritetslösningar.
Trafiken är ett sådant område, natur- och grönområden är kanske ett annat. Visst går det att stöpa om Fålhagen från en trafiklösning till en annan men det kostar stora pengar. Däremot är det svårare för att inte säga omöjligt att återställa exempelvis Stadsskogen till ett renodlat naturreservat om man någon gång i framtiden anlägger en tunnel under skogen.
Börjar man också nagga ett annat naturreservat i kanten med villabebyggelse, som utvecklingen ser ut i Nåsten löper Uppsala risk att på lång sikt få sina naturreservat och övriga grönområden decimerade.
Det hör också till saken att de flesta Uppsalabor har starka synpunkter på dessa frågor som inte alltid är knutna till partitillhörighet. Hur ska man kunna förena alla åtskilda åsikter och ståndpunkter i en kommun som Uppsala?
Någon sorts konsensus, samsyn, vore önskvärd. Ett antal stadsplanerare och forskare skrev 5 augusti på UNT debatt om att Linnéåret borde styra in Uppsalapolitiken på större förvaltarskap.
Den kraftiga utbyggnaden av staden måste också innehålla ett ansvarstagande för den miljö som redan finns, hette det i artikeln, vilket betyder att de kommunala förvaltningarna måste se till den stadsmiljö som finns, ta ansvar för den genom att bland annat avsätta pengar för dess vidmakthållande. Det måste finnas en helhetssyn som inte får saboteras av enskilda förvaltningars plötsliga pengabrist, var kontentan i artikeln.
Ja, kan Linnéåret ge en ökad medvetenhet hos Uppsalaborna att en underbart vacker stadsmiljö är ett plusvärde för alla - men att det också kostar pengar att behålla den - vore det bra.
Hur detta ska utformas i såväl teori som praktik finns det många goda krafter i stadens två universitet, företag och politikerkretsar som kan fundera över.
Låt Uppsalas skönhet överleva den kommande vintern!
kersti.kollberg@telia.com