Ledighet på andras bekostnad
Omkring 140 nya företag. Det är troligtvis vad friåret kostar Uppsala län bara i år.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Igår kunde UNT rapportera att antalet företag som får starta eget-bidrag av arbetsförmedlingarna i Uppsala län beräknas minska med en dryg tredjedel, vilket innebär att cirka 140 nya företag stoppas i länet. Enligt arbetsförmedlingen i Uppsala är detta en direkt följd av att friåret ska bekostas inom ramen för den befintliga budgeten.
Att friåret på så vis är en förlustaffär bör inte förvåna någon. Liknande resultat är att vänta över hela landet. Det kostar givetvis pengar att betala för att människor ska vara lediga när de kan jobba och har ett jobb.
Starta eget-bidraget är visserligen inte det bästa tänkbara sättet att gynna företagssamheten. I längden är det framförallt ett gott företagsklimat, inte subventioner, som får företag att växa. Men i Uppsala får nu entreprenörer med företagsidéer stå tillbaka till fördel för dem som vill bli försörjda av andra. Trots att det är i den privata sektorn och i de företag som startas i dag som arbetstillfällena måste skapas.
Det är svårt att föreställa sig ett mer bakvänt sätt att förhålla sig till arbetslösheten.
Dessutom har det visat sig vara svårt att hitta folk som är lämpliga och villiga att ta över de friårsledigas jobb. Friåret var från början tänkt att vara ett sätt att ge framför allt långtidsarbetslösa — och bland dem främst invandrare, ungdomar och funktionshindrade — en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Men nu vill regeringen, med stödpartierna i kjolarna, ändra reglerna så att även andra ska kunna komma på fråga för friårsvikariaten. Anledningen är att jobben ofta kräver en kompetens som många inte har. I konsekvensens namn, kan man tycka, borde man erbjuda friårsledighet till folk som har enklare, okvalificerade jobb. Men det ursprungliga syftet med friåret — att ge plats på arbetsmarknaden för människor som annars skulle ha en liten chans att få jobb — tycks redan ha gått förlorat. Andra målsättningar har blivit viktigare.
Utredningar har visat att mer än hälften av dem som får friårsvikariaten redan är relativt etablerade på arbetsmarknaden. Den enes önskan att vara ledig ges helt enkelt störst prioritet. Att hans eller hennes plats ska kunna tas över av någon som har svårt att få jobb, är av underordnad betydelse.
Anders Söderberg, biträdande chef på på Arbetsförmedlingen Kompetens i Uppsala, vill gärna nyansera bilden av vad som motiverar människor att söka friår. De flesta är inte alls är ute efter att ligga på sofflocket. Tvärtom vill man resa, odla sitt konstintresse, förverkliga sig själv, eller rentav starta företag.
Det största problemet med friåret är just att det skapar illusionen att de som arbetar har till uppgift att försörja vilt främmande människor som vill stanna upp i livet, förverkliga sig själva och kanske odla sitt konstintresse. Friåret är i det avseendet djupt omoraliskt.
Den glidning som redan har skett, som innebär att den arbetströttes vilja till ledighet prioriteras framför sysselsättningsmålet, visar vilka föreställningar friårsreformen har skapat. Att vara ledig på andras bekostnad är inte en rättighet. Däremot har alla som kan en skyldighet att försörja sig själva.