Lika goda kålsupare?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är inte så lätt, ofta i själva verket närmast omöjligt, att på nolltid och hux flux byta ut ett system som är invant och djupt ingrott - även om skälen för att göra det i sig kan vara starka nog.
Mot den bakgrunden är det inte alldeles uteslutet att en eller annan i partierna i Allians för Sverige innerst inne beklagar en och annan formulering i angreppen på den förra regeringens utnämningspolitik.
"Kompisutnämningar", sades det då, i och för sig ofta med all rätt. Men regeringen Reinfeldt inledde sin bana med att utnämna Per Unckel (m) till landshövding i Stockholm, Carl Cederschiöld (m) till tung trafikutredare - och, senare, utrikesministerns mångårige näre medarbetare Jonas Hafström till ambassadör i Washington. Förträffliga personer, men onekligen "kompisar" till den nuvarande regeringen.
Så då har vi att göra med lika goda kålsupare på båda sidor om blockgränsen?
Kanske ändå inte. För den som tränger lite djupare finns det, trots allt, en viktig skillnad att upptäcka. Socialdemokraterna betraktade den slutna utnämningsmakten som ett oproblematiskt privilegium.
Den nuvarande regeringen vill ändå öppna systemet. Hittills har två myndighetschefer utnämnts efter öppna ansökningsföranden, nu senast den nye Konsumentombudsmannen.
Att det är så trögt har förstås sina förklaringar. En som statsrådet Mats Odell nämnde i Ekots lördagsintervju är att de sökande blir kända i förväg genom att personakterna är offentliga i dag. För den som arbetar i ett privat företag kan det vara besvärande.
Det är alltså inte så enkelt att omdana systemet som det kunde förefalla i opposition. Det är likväl viktigt att man fortsätter ansträngningarna. Den rödgröna oppositionen lär inte dra två strån till den stacken.