Cyniska blöjvägningar, vanvård och till och med dödsfall. När grava missförhållanden i höstas uppdagades vid det Caremadrivna äldreboendet Koppargården i Stockholm utlöste det en kritikstorm. Inte bara vårdföretaget Carema, utan även privat äldrevård i stort kritiserades.
Nu har bilden nyanserats något. De omtalade blöjvägningarna har satts i ett sammanhang, källkontrollen som låg till grund för de graverande avslöjandena har kritiserats, och det har rapporterats fall av vanvård även från kommunal äldreomsorg. Detta ändrar dock intedet grundläggande: äldre ska inte fara illa på äldreboenden, anhöriga ska inte behöva vara ständigt oroliga.
Om sedan vården drivs offentligt eller privat är sekundärt. Detta är också delvis slutsatsen i en utredning från Socialstyrelsen som presenterades i går.
I höstas gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga om det finns några systematiska kvalitetsskillnader mellan den vård och omsorg om äldre som utförs offentligt (det vill säga kommunalt) eller privat. Visst finns olikheterna där. Enligt utredaren Lars Holm ligger till exempel kommunalt driven äldreomsorg bättre till vad det gäller personaltäthet, personalens utbildning och boendestandard.
I gengäld är de privata utförarna oftare vassare på det som kallas processmått, till exempel möjligheten att göra riskbedömningar för att förebygga trycksår och liknande, eller att erbjuda de äldre mer valfrihet i verksamheten. Dessa skillnader säger dock bara att verksamheterna, generellt, drivs delvis annorlunda i offentlig och privat regi, inte att det ena alternativet är tydligt bättre eller sämre än det andra.
Den stora skiljelinjen går inte mellan kommunala och privata utförare. Kanske till sorg för både höger- och vänsterdebattörer. Däremot verkar bland annat äldreboendets storlek påverka hur de boende upplever omsorgens kvalitet. Resultatet är närmast intuitivt: ju mindre skala på verksamheten, desto nöjdare äldre. Man anar att känslan av närhet och att känna sig sedd bidrar till en positivare uppfattning av omsorgen.
Också detta resultat talar för att det inte är utföraren som avgör verksamhetens kvalitet, utan hur det dagliga arbetet och rutinerna är uppbyggda. Det innebär också att ett förbud mot enskilt driven äldreomsorg inte är en garanti för en bättre äldreomsorg. Det viktiga är att kraven på äldreomsorgen är högt ställda. I dag måste till exempel privata utförare få sin verksamhet godkänd av Socialstyrelsen för att få bedriva ett särskilt boende för äldre. Utredaren Lars Holm anser att samma krav bör ställas även på kommunerna.
Det enda vi verkligen vet är att endast höga krav och kontroller kommer åt vanvården. Alla andra slutsatser kräver, för att använda utredningens egna språk, ”fördjupade studier”.