Behovet av att ha kontroll kan upplevas som oerhört starkt hos människan. Men det kan även olusten inför att kontrolleras göra.
Sajten Lexbase, som lanserades i veckan, väcker starka reaktioner. Idén bakom hemsidan är att samla handlingar från svenska domstolar i ett sökbart online-register. Användaren kan med enkelhet ta reda på, exempelvis, vilka personer i grannskapet som är brottsbelastade. En möjlighet som nog ter sig lockande för många.
På gårdagens DN debatt tog datainspektionens generaldirektör, Kristina Svahn Starrsjö, avstånd från Lexbase. Hon menar att verksamheten i normalfallet skulle strida mot personuppgiftslagen, men att webbplatsen har kommit runt problemet genom att skaffa ett utgivarbevis.
Utgivarbeviset ger sajten samma grundlagsskydd som radio, tv och tidningar har för sina databaser. Svahn Starrsjö ser detta som så problematiskt att hon föreslår en parlamentarisk utredning med målet att få till stånd en grundlagsändring.
Av annan åsikt är journalisten Nils Funcke i sin debattartikel i gårdagens Expressen. Eftersom offentlighetsprincipen redan kommer medborgarna till godo är det heller inget fel med att denna effektiviseras genom ny teknik, resonerar han.
Svahn Starrsjös och Funckes slutsatser skiljer sig alltså rejält. Och att balansera frågan rätt, i en ny, digital värld, är verkligen ingen enkel match.
Som en av de största garanterna för ett rättssäkert samhälle är offentlighetsprincipen oerhört viktig att försvara. Dagens system, där medborgarna kan begära ut myndighetshandlingar i specifika ärenden, är måhända inte det smidigaste. Problemet med Lexbase är dock att online-registret uppmuntrar till planlöst trålande efter brottsbelastade personer.
Att kunna ta reda på om grannar, kollegor och Facebook-vänner har dömts för olika typer av brott appellerar säkert till ”nyfikenhetsnissen” hos de flesta människor. Dessutom kan den sortens kartläggande säkert ge en (falsk) känsla av trygghet. Men myntets baksida går inte att ignorera.
Systemet kan vara förödande för en person som har avtjänat ett straff och vill få en nystart. Redan i dagsläget är det svårt att etablera sig på en arbetsmarknad där allt fler arbetsgivare efterfrågar utdrag ur belastningsregistret. Om också grannar, bekanta och andra personer i omgivningen tar avstånd kan backen bli obestigbar.
Vidare ska risken för spontana våldshandlingar mot personer som har dömts för impopulära brott heller inte underskattas, liksom risken för att datan används selektivt för att misstänkliggöra redan utsatta grupper.
Vad det hela kokar ner till är att kontroll, övervakning och misstänksamhet, människor emellan, sällan är gynnsamt för samhällsklimatet.
En grundlagsändring, så som Svahn Starrsjö föreslår, är knappast en framkomlig väg. Men problemet måste avgjort tas på allvar.