Ljuspunkter från FN-mötet

Två bilder av FN konkurrerar med varandra. Enligt den ena — vanlig i länder som Sverige — är den naturliga lösningen på alla internationella problem att FN får ta hand om dem. Enligt den andra — populär t ex i USA — är FN föga mer än en garant för att ingenting av verklig betydelse blir uträttat.

Uppsala2005-09-20 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Gemensamt för båda bilderna är att man förväxlar FN med sina medlemmar. FN skulle kunna uträtta mer än vad som sker om ännu fler medlemmar var demokratier och om fler länder såg till gemensamma intressen i stället för nationella. Men genom att FN finns tvingas också de inskränkta att delta i ett samtal med andra och acceptera åtminstone några åtganden som går utöver det omedelbara egenintresset. Med diplomatisk förmåga och klara mål för vad man vill uppnå kan goda krafter använda FN-maskinerinet för att stärka respekten för mänskliga rättigheter och bekämpa fattigdomen i världen.

Inför det stora FN-möte som genomfördes förra veckan hade generalsekreteraren Kofi Annan presenterat ett genomgripande reformprogram med förändring av säkerhetsrådets sammansättning, reform av kommissionen för mänskliga rättigheter, tydligare definition av terorrism och skyldighet att ingripa mot folkmord som viktiga inslag.
Mycket vattandes ur eller sköts på framtiden. Den förändrade sammansättning av säkerhetsrådet som många efterlyst förefaller vara lika avlägsen som förut.
Men på åtminstone en punkt kom mötet faktiskt fram till ett beslut med någorlunda substans. FN.s generalförsamling har nu ställt sig bakom en skrivning som kräver att omvärlden ska ingripa mot folkmord också när sådant sker inom en suverän stats gränser.
Precis som när det gäller den uppgraderade bevakningen av mänskliga rättigheter handlat det om en utveckling bort från tanken att varje stat har rätt att göra vad den vill så länge den gör det inom sitt eget territoium. Det som sker är inte okontroversiellt — och bland motståndarna fanns talande nog länder som Zimbabwe — men det är ofrånkomligt om FN:s relevans ska bestå i en värld där inte bara ekonomin utan också etiken globaliseras.
Givetvis kommer staternas benägenhet att ingripa mot folkmord att påverkas av en rad andra faktorer vid sidan av de humanitära. Men det blir i alla fall svårare än tidigare att titta bort — och kanske också svårare att genomföra massmord på delar av ett lands befolkning.

Mötets huvudämne var annars det s k milleniemålet för att halvera och till sist avskaffa den djupaste fattigdomen. Till mångas överraskning ställde sig president Bush vid mötet uttryckligen bakom millenieprogrammet. Många anar i dag en kursändring i förhållandet till FN från amerikansk sida. Är det så har man också rätt att vänta sig ett aktivt amerikanskt intresse för att ge innehåll åt toppmötets uttalanden om sjukdomsbekämpning och insatser för att hjälpa fram en "grön revolution" inom det afrikanska jordbruket.
Ekonomen Jeffrey Sachs, känd för sina insatser vid kommunistländernas omvandling till demokratiska marknadsekonomier, hävdar att fattigdomen i världen kan minskas påtagligt med relativt enkla åtgärder. Han kan ha rätt — men FN som sådant kan inte göra mera än vad medlemmarna vill.
Läs mer om