Statsminister Fredrik Reinfeldt har det senaste året gång på gång upprepat att han inte vill öppna för låglöneyrken på den svenska arbetsmarknaden. Hans parti har också stängt dörren för att reformera arbetsrätten, till exempel turordningsreglerna. Samtidigt vill han sänka trösklarna för att ge unga chansen på arbetsmarknaden. Trumfkortet har varit jobbpakten, uppgörelsen med LO och Svenskt Näringsliv om yrkesintroduktionsavtal. Men i förra veckan sprack denna pakt då LO hoppade av.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, förklarade i tisdags att man inte kunde acceptera att arbetsrätten utreds av regeringen, inte heller en utredning om uppsägningar av personliga skäl. Arbetsrätten måste fredas för en uppgörelse om en jobbpakt, enligt LO. Motparten Svenskt Näringsliv kunde inte dölja besvikelsen efter Thorwaldssons besked. Här hade LO redan fått sitt köttben av regeringen, differentierade a-kasseavgifter kan komma att slopas, och så går man vidare med ytterligare krav som inte har mycket med själva jobbpakten att göra.
Man kan bara spekulera om vad som hänt i LO:s styrelse, men det står klart att förbunden ser mycket olika på frågan om en jobbpakt. Handels och Kommunal har redan tecknat yrkesintroduktionsavtal, medan till exempel Transport, Seko och Byggnads motsätter sig liknande avtal. Kanske är det också så att vissa förbund mer än andra motsätter sig samarbete med alliansregeringen. En jobbpakt för unga med arbetsmarknadens parter hade varit en fjäder i hatten för regeringen i nästa års valrörelse. Nu blir det inte så.
Men jobbpakten är inte död. Hotell- och restaurangbranschen har liksom handeln och den kommunala sektorn förhandlat färdigt med respektive arbetsgivare. Dessa tre sektorer står tillsammans för en stor del av den arbetsmarknad där yrkesintroduktion skulle kunna fungera mycket bra. Även om det inte blir de 30 000 årliga platser som regeringen hoppats på, så kan resultatet kanske ändå komma i närheten.
Regeringen kommer att lägga sitt krut på att göra dessa branschavtal så bra som möjligt. Finansminister Anders Borg har talat om handledarstöd till företagen och även sänkt arbetsgivaravgift under introduktionstiden. Frågan är hur LO centralt kommer att agera när den bantade jobbpakten växer fram, och kanske nya förbund vill haka på? Vad kommer först – politiken eller ungdomarna?
S-ledaren Stefan Löfven (som själv skrev på ett yrkesintroduktionsavtal som Metallordförande 2010) kunde i tisdags plocka poäng på att ”regeringen misslyckats”. Men i något läge kommer också arbetarrörelsen att förlora på en strategi där man hellre vill skada regeringen än att ge unga chansen på arbetsmarknaden. Väljarna ser att LO har fått igenom viktiga politiska krav (a-kassan) och det är långt ifrån uppenbart för alla varför man fortsätter att trilskas.
Socialdemokraterna kommer att behöva attraktiva motförslag för att få unga i arbete. Att bara motsätta sig regeringens förslag håller inte. Alla regeringens idéer (halverad arbetsgivaravgift, restaurangmoms, lärlingsjobb och nu jobbpakten) håller kanske inte högsta kvalitet, men är i alla fall försök att minska ungdomsarbetslösheten. Om S ska behålla trovärdigheten måste man distansera sig från intresseorganisationer som LO, vars uppgift är att värna de som redan har ett jobb.
LO kommer inte att göra något för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Tvärtom. I årets avtalsrörelse säger man att det stora slaget kommer att handla om de lågavlönade. Avtalssekreteraren Torbjörn Johansson säger att alla som tjänar mindre än 25 000 kronor ska ha en lönehöjning i kronor som är större än det procentmål som utgör märket. Låglönesatsningen är ”tokhelig” den här gången, säger han till Svenska Dagbladet (29/1).
Ingångslönerna ska höjas med 700 kronor, enligt LO:s krav i en avtalsrörelse som berör 2,5 miljoner anställda. Inte många unga kommer att anställas om detta går igenom, men kanske uppnår man sitt övergripande mål och får en ny regering 2014. Eller så blir ändå jobbpakten till slut så kraftfull att den bidrar till att regeringen sitter kvar.