Löften, löften och åter löften
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Dock inte av Göran Persson. Trots att statsministern i sådana här sammanhang har nästan dubbelt så mycket talartid till sitt förfogande som övriga partiledare undvek han helt att tala om jobben. Sitt inledningsanförande ägnade han i stället åt det som kommit att bli socialdemokraternas paradgren — löften, löften, löften.
Det är, som sagt, snart dags för val.
"Sociala reformer går före stora skattesänkningar", sade statsministern och kvalificerade sig omedelbart för nästa omgång av tv-programmet Har vi hört den förut? Eftersom han samtidigt körde en variant av LO:s valslogan "stolt, men inte nöjd" fick vi tydligt besked om att "reformisten" Persson alltid kan hitta ett nytt hål att stoppa statliga miljoner i.
Löftena för dagen var höjt bostadstillägg för äldre och höjda studiebidrag för de yngre. Kronprins Pär Nuder ska få ett särskilt uppdrag att ta fram "satsningar på ungdomar i åldern 15—25 år. Till det kommer tandvårdsreformen som lanserades redan första maj förra året. När det gäller vilka som ska omfattas av löften lever socialdemokraterna upp till parollen från kongressen — alla ska med.
Göran Persson lyckades dessutom med konststycket att både hävda att Sverige är så nära paradiset på jorden man kan komma och samtidigt varna för att problem kan vänta runt hörnet. "Saker kan förändras väldigt snabbt", varnade statsministern med allvarlig stämma, och lät som om han själv satt på åskådarplats utan möjlighet och ansvar att själv påverka skeendet.
Om jobben sade han som sagt inte ett ord. Medan det i andra sammanhang brukar heta att "full sysselsättning" står både på första, andra och tredje plats på socialdemokraternas prioriteringslista tyckte Göran Persson uppenbarligen inte att frågan om hur fler ska få jobb var värd ens några sekunder i inledningsanförandet. Inte heller i senare replikskiften gav han några besked. I stället ägnade han all kraft åt sedvanlig svartmålning av alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet.
Det var en strategi som inte framstod som helt lyckad. Göran Persson må vara retoriskt skicklig, men i takt med att Fredrik Reinfeldt krävde besked om vad socialdemokraterna själva hade att komma med framstod statsministern som tomhänt. "Ni för en politik mot de arbetslösa, inte mot arbetslösheten", blev det socialdemokratiska svaret. Han må tycka så, men nog är det avslöjande att statsministern hellre talar om vad "ni" tycker än vad "vi" vill.
Partiledardebatten blev en tydlig illustration av hur den kommande valrörelsen kommer att se ut. Fredrik Reinfeldt och Göran Persson stod i en klass för sig. Fredrik Reinfeldt blev efterhand — med rätta — mäkta irriterad på Göran Perssons innehållslösa prat om solidaritet och att "alla ska med".
Facit av Göran Perssons decennium vid makten är ju att en hel del lämnas utanför. En halv miljon människor har förtidspensionerats och "glömts bort" eftersom de inte längre ingår i arbetslöshetsstatistiken. Var tionde elev lämnar grundskolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna ordentligt. Göran Persson må kunna skryta om svenska tillväxtsiffror, men när det gäller integration av människor från andra länder är Sverige sannerligen inget föredöme i vare sig Europa eller världen.
"Stå inte här och prata dig bred om att alla ska med," sade Reinfeldt med adress Persson." Du har skapat ett stenhårt och sorterat Sverige."
Även om övriga partiledare hamnade i skuggan av huvudkombattanterna kunde lyssnaren notera att den ende som gladdes åt att Göran Persson dragit på sig spenderbyxorna var storslösaren Lars Ohly.
Så blev väljarna även påminda om att valet inte bara står mellan två herrar eller ens två partier. Inget parti kommer kunna regera på egen hand. Men medan allianspartierna ger besked om både politikens former och innehåll före valet vill vänsterkartellen att väljarna ska köpa grisen i säcken.