Slarvet den 24 oktober, då Mikael Damberg och Carina Hägg (S) och Jonas Sjöstedt (V) missade voteringen kunde ha gett andrum och tid för eftertanke.
Men chansen utnyttjades inte. I veckan som kommer tas frågan upp på nytt – om inte talmannen vägrar att ställa proposition. Han skulle kunna göra det, med motivet att det föreslagna beslutet står i strid med riksdagsordningen som säger att beslut om statens utgifter och inkomster ska fattas med ett enda beslut (femte kapitlet, paragraf tolv). Och det beslutet är redan fattat. Regeringens budget har gått igenom.
Men för att talmannen ska vägra proposition krävs antagligen att hela den tillgängliga expertkåren gör samma tolkning. Annars kommer frågan bara tillbaka, via Konstitutionsutskottet där S, V och MP har majoritet tillsammans med Sverigedemokraterna. Alla fyra vill gärna tillfoga regeringen ett nederlag.
I torsdags höll KU utfrågning i riksdagens förstakammarsal. Grundlagsexperten Fredrik Sterzel hävdade bestämt att riksdagsordningens besked om budgetbeslut vid ett tillfälle bara kan betyda just detta. Men statsvetaren Per Molander, en av de personer som på sin tid konstruerade de budgetregler som nu gäller, hävdade att korrigeringar måste kunna göras i efterhand. Det handlar ju inte om att försvaga budgeten utan tvärtom om att förstärka den.
Ändå innebär ju Molanders tolkning att det som står skrivet inte ska anses gälla fullt ut. Och frågan om en avvikelse av detta slag har aldrig tidigare blivit aktuell under de femton år som budgetreglerna har gällt. Ska man frångå den ordning som hittills tagits för självklar så är det ändå rimligt att detta sker genom att de partier som införde dagens regler enas om riktlinjerna för tillämpningen.
Så även om man till äventyrs skulle acceptera oppositionens tolkning i sak så kvarstår det faktum att oppositionen gjort tolkningen till en politisk stridsfråga. Det är detta som i grunden är det mest olyckliga med den situation som nu skapats.
Den skattepolitiska fråga som striden tekniskt sett gäller handlar om brytpunkten för när man ska börja betala statsskatt. Det handlar om tre miljarder i budgeten och om måttliga skattesänkningar för dem som kan dra nytta av att brytpunkten ändras.
Men om oppositionspartierna i efterhand ändrar i en budget som de i övrigt inte är ense om på en enda punkt så riskerar vi att få tillbaka den oreda som budgetreglerna skulle göra slut på. Det är djärvt av Stefan Löfven att räkna med att de borgerliga partierna kommer att agera mera ansvarsfullt än hans eget om det blir ny regering 2014.