Det oroande i dagens läge är att andelen bidragsberoende ungdomar ökar - trots att den totala kostnaden för socialbidrag minskar.
Bidragsberoendet bland ensamstående föräldrar är också högt. Riksförsäkringsverket skriver i sin rapport Skilda världar att så mycket som varannan ensamförälder är beroende av både bostadsbidrag och underhållsstöd för att klara sitt eget och sina barns uppehälle.
Bidragsberoendet bland ungdomar och ensamstående föräldrar har delvis olika orsaker. Medan den enskilt största orsaken för ungdomars bidragsberoende är arbetslöshet - inte sedan 1998 har den varit lika hög hos denna grupp - är det främst otillräckliga nettolöner som ligger bakom föräldrarnas dilemma.
Nog finns det arbetslöshet även bland ensamstående föräldrar, men över lag är sysselsättningen högre i denna grupp. Nej, här är det stora problemet inte brist på arbete, utan svårigheterna att få lönen att räcka till. Mer exakt är det svårt att få lönen att räcka till efter det att all skatt är betald.
En samhällsstruktur där skattetrycket är så högt att inte ens en heltidsarbetande förälder kan försörja sig och sina barn måste reformeras.
Att i ett sådant läge kräva sänkningar av skattetrycket är snarare ett utslag av sunt förnuft än ett kallhamrat välfärdshat. Förutom det uppenbara att det är viktigt att inte vara beroende av det offentligas godtycke, skulle ett minskat bidragsberoende också leda till att färre människor skulle behöva se sina löneökningar ätas upp av kraftiga marginaleffekter när bidragen trappas ned i takt med att inkomsten stiger.
Den makthavare som har siktet inställt på ett minskat skattetryck har många alternativ att välja på. Ett förslag som alltid är värt uppmärksamhet är tanken på ett höjt grundavdrag.
Förutom en generell sänkning av skattetrycket skulle det bidra till att minska skattebelastningen för grupper med ansträngd ekonomi. Som en följd därav skulle bidragsberoendet bland dessa minska. Höjda grundavdrag behöver heller inte äventyra den allmänna välfärden.
I Danmark, som ju har ett skattetryck och välfärdssamhälle väl i nivå med det svenska, är grundavdraget avsevärt mycket högre.
För att verkligen få till stånd denna och andra nödvändiga förändringar av välfärdspolitiken krävs troligen ett maktskifte. Den sittande regeringen saknar av allt att döma den politiska viljan till ett kursbyte och vill självklart ogärna underkänna sin hittills förda politik.
Politisk prestige väger uppenbarligen tyngre än ensamstående föräldrars möjlighet till bidragsfri försörjning.