Jag har aldrig ifrågasatt att snittlönen i Stockholm är 145 kronor för Byggnads. Felet som Byggettan gjorde var att sätta denna nivå som villkor för att förhandla. Att det gick till så bevisas av ett justerat protokoll, offentliggjort av DN-journalisten Maciej Zaremba. Att 145 kronor verkligen var ett villkor för att sedan förhandla upp lönen ytterligare visas av att de som till sist byggde skolan i Vaxholm fick 163 kronor i timmen, alltså 18 kronor mer än snittlönen i Stockholm.
Gunvor Hildén förstår inte att lägstalöner för utlänningar skulle betyda en genomgripande försämring för löntagarna, skriver Hans Tilly. Nej, jag är inte så säker på det. När det gäller varor kämpar svenska löntagare med företag utomlands som ger sina anställda mycket sämre löner än de svenska. Ändå lyckas svenska företag sälja sina varor på världsmarknaden i hård konkurrens Även när det gäller vissa typer av tjänster konkurrerar svenska företag med framgång. Men just när det gäller byggen står katastrofen alltså för dörren. Kan det möjligen hänga ihop med att byggindustrin aldrig haft utländska konkurrenter förrän helt nyligen?
Det är ju inte fråga om att lettiska arbetare ska komma hit och arbeta för lettiska löner. Utan för en lön som ingår i de svenska avtalen, bara kanske lägre än vad en byggnadsarbetare har i Stockholm, där byggboomen har dragit upp lönerna.
Det kommer att ta tid innan domen i EU-domstolen faller. Men det skulle inte förvåna om Byggnads hantering gör det svårare för Sverige att argumentera för sin sak, alltså att man vill behålla kollektivavtalen. Lagstiftning om lägsta avtalade lön fungerar tydligen i Finland. Någonting måste nog förändras här också.
Grundfrågan är inte kollektivavtalen utan hur Sverige ska hantera en alltmer globaliserad verklighet. Att stänga in sig bakom skyddsmurar går inte i längden.
Gunvor Hildén
fristående kolumnist
fristående kolumnist