Det tar tid för en nyvald partiledare att etablera sig i det allmännas medvetande. De partiledareffekter som de förhoppningsfulla kärntrupperna förväntar sig dröjer ofta åtskilliga år, om de alls kommer. Att Annie Lööf på kort tid skulle vända Centerns utveckling var därför aldrig särskilt troligt. Men att hon skulle fira ett år på partiledarposten med dagens svaga väljarstöd hade nog varken hon eller någon annan centerpartist tänkt sig.
Visserligen ska man akta sig för att dra slutsatser av någon enstaka opinionsundersökning. Men det går inte att bortse ifrån att Centern parkerar strax över eller under fyraprocentsspärren i mätning efter mätning. Lööf är dock inte orsak till detta, partiets identitetskris är djupare än så, men hon är möjligen ett symptom på varför partiet har så svårt att hävda sig.
Centerns grundläggande problem är att det uppfattas som otydligt. Det är varken eller. Gamla Centerväljare känner inte igen sitt parti när det försöker vinna liberala storstadsröster, samtidigt som de tilltänkta nya väljarna inte ser på vilket sätt Centern är ett bättre val än andra mittenalternativ. Oavsett vem som sitter på partiledarposten är det svårt att vinna väljare i ett sådant läge.
Ska Annie Lööf kunna vinna tillbaka väljare måste både bilden av både henne och Centerpartiet förändras – och förtydligas. Som ett renodlat liberalt alternativ för storstadsväljare, en linje som Lööf förknippas med, kommer Centern sannolikt aldrig att kunna vinna kampen mot i första hand Folkpartiet och viss mån Miljöpartiet. Försöken att slå sig in bland dessa väljargrupper har hittills gett ett magert resultat, samtidigt som man har gått bakåt i traditionella centerfästen.
Men att enbart verka som ett intresseparti för glesbygd och landsort är knappast heller en väg framåt. Som befolkningsutvecklingen ser ut, med en fortsatt stor inflyttning till våra storstadsregioner, skulle en sådan inriktning i praktiken innebära en långsam nedmontering av partiet.
Centern och Lööf måste finna ett sätt att koppla samman den relativt nyfunna vurmen för liberalismen med sitt eget politiska arv, som företrädare för landsbygden och mindre orter. En sådan linje skulle vara greppbar för gamla väljare, utan att för den skull bli så otydlig att andra väljare förlorar intresset. Sannolikt är detta också vad centerledningen eftersträvar, den har bara inte hittat formerna för det än.
Om Annie Lööf är mäktig uppgiften återstår att se, men hon saknar inte förutsättningar. Som utbildad jurist och storstadsbo å ena sidan, och uppvuxen på en gård i småländska Värnamo å andra sidan, står hon med ett ben i det nya Centern och ett i det gamla. Den positionen måste hon använda sig av om hon vill att Centerpartiet ska göra ett starkare intryck hos väljarkåren och lyfta partiet bort från fyraprocentsspärren. Om två år vet vi om det går vägen.