Världens energiförsörjning måste förr eller senare bli helt fossilfri. Den globala uppvärmningen, klimatförändringarna, måste hejdas, liksom all annan miljöförstöring som sker till följd av utvinningen av kol, olja och gas. Dessutom är dessa energikällor ändliga. De kommer att ta slut, eller åtminstone inte kunna utvinnas till ett rimligt pris längre.
Den stora frågan är vad vi ska använda på vägen dit, fram till dess att rena och förnybara energikällor från till exempel sol och vind kan täcka behovet. Det kan tyckas oundvikligt att investera i framtidens rena energi, men frågan kompliceras av nya faktorer. Dels avvecklar Tyskland och Japan nu sin kärnkraft och dels börjar ny teknik för olje- och gasutvinning att göra detta mycket attraktivt i det korta perspektivet. Vi ser en kapplöpning mellan alternativen och det börjar bli bråttom för sol- och vindenergin att visa framfötterna.
Fracking heter den nya teknik som kan göra att USA passerar Saudiarabien som världens största oljeproducent redan 2017. Tekniken innebär att man genom högt tryck i djupa borrhål utvinner olja och gas i skifferlager där den tidigare varit oåtkomlig. Metoden har skapat en boom och lägre olje- och gaspriser i USA. Ryssland har redan gett klartecken för utvinning med frackingteknik och sedan väntar förstås alla de övriga oljeländerna.
Detta är naturligtvis dåliga nyheter för klimatet. Seth Kleinman, amerikansk bankchef och energiexpert, säger till Dagens Industri (14/1): ”Kolet är betydligt värre. Rikliga skiffergastillgångar lovar gott för att det smutsiga kolet kan komma att ersättas”. Han tillägger att de sänkta olje- och gaspriserna ger en skjuts åt världsekonomin och minskar risken för en ny finanskris väsentligt – argument som sammantaget kommer att bli svåra att bemöta för alla som vill se åtgärder mot klimatförändringarna.
Men i det kortare perspektivet innebär den nya uppgången för olja och gas inte en motsvarande nedgång för kolet. Kina fortsätter att producera kolkraft och Europa importerar nu det kol som blir över när amerikanska kolkraftverk konverteras till gas. Importen steg med en tredjedel under första halvåret i fjol och framför allt är det kärnkraftsnedläggningen i Tyskland som gör att behovet ökar.
Att framtiden för kol är god i Europa visar också svenska Vattenfalls stora satsningar på utvinning av brunkol till sina tyska kraftverk. De närmaste decennierna kan 1,7 miljarder ton koldioxid komma att släppas ut från dessa anläggningar, cirka 30 gånger mer än de samlade utsläppen i Sverige årligen (enligt 2011 års statistik).
Allt är dock inte nattsvart för miljön. Det är som sagt en kapplöpning mellan olika energikällor, och utvecklingen för förnybar energi står inte stilla. Tyskland är det tydligaste exemplet på vad som håller på att hända. Det är visserligen sant att den kärnkraftsel som avvecklats delvis ersatts av fossila bränslen, men inte alls till den grad som vissa miljöorganisationer (Supermiljöbloggen, Stockholmsinitiativet, Kebnekaisegruppen) hävdar.
Enligt Tomas Kåberger (DI Debatt 14/1), professor i industriell energipolicy vid Chalmers, har ökningen av elproduktion från förnybara källor sedan 2000 (105 terawattimmar årligen) gott och väl täckt in vad de avstängda kärnkraftsreaktorerna producerade (70 terawattimmar årligen).
Kåberger har gjort sig känd som kärnkraftsmotståndare. Han har en poäng när han lyfter fram den kraftigt ökade produktionen av förnybar el. Men han försvarar också utbyggnaden av nya kolkraftverk i Tyskland för att dessa är mer effektiva än de gamla kraftverken och därför kan användas ”för att komplettera den växande förnybara elen”.
Kärnkraften kan under de närmaste decennierna användas just för att komplettera förnybar el. Den svenska regeringen gör därför rätt när man öppnar för byggande av nya reaktorer. Men man gör fel när man som ägare till Vattenfall också öppnar för ny kolkraft. Och frackingtekniken till trots – framtiden är fossilfri. Det måste alla länder förr eller senare inse.