Makt att utse
Man måste, när man utser ämbetsmän, se på vars och ens kapacitet och varken ta hänsyn till vänskap eller partibok så att inte statens förvaltning drabbas och de själva råkar illa ut.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
På den tiden var de fina ämbetena förbehållna adeln. Men när Axel Oxenstierna själv fick makten upptäckte han att det inte fanns tillräckligt många dugliga adelsmän. Han löste problemet genom att raskt adla de personer som han ville utnämna till högre poster.
Resultatet blev en väldig ökning av antalet adelsmän men också en mycket kompetent statlig förvaltning, där Sverige nog under Oxenstiernas tid tillhörde de allra främsta i Europa.
I dag behöver en hög ämbetsman inte tillhöra adeln. Men det är mycket bra för karriären att ha socialdemokratisk partibok. Länge klagade moderaterna ensamma över den socialdemokratiska utnämningspolitiken. Men så småningom blev avarterna alltför iögonenfallande. I dag finns det också socialdemokrater som tycker att det gått för långt.
När folkpartisten Jan-Erik Wikström trädde in på utbildningsdepartementet som nyutnämnd minister 1976 möttes han av departementets högsta tjänstemän som alla bar socialdemokratisk partinål.
Detta skulle antagligen inte hända i dag vid ett regeringsskifte. Inte för att fler tjänstemän skulle vara borgerliga utan för att toppcheferna sannolikt skulle tycka att en sådan demonstration var onödig.
Att det är särskilt illa ställt på utbildningsdepartementet är inte heller sannolikt, även om sådana misstankar kan stärkas med anledning av antalet socialdemokrater som på senare tid blivit ordförande i universitetens styrelser.
Nio generaldirektörer på de tjugo viktigaste statliga myndigheterna har socialdemokratisk bakgrund, har moderaterna räknat ut. Under de tre senaste åren har 29 generaldirektörer utsetts, varav tio från socialdemokratin och bara två med annan politisk bakgrund. Exemplen kan mångfaldigas.
Statsminister Göran Persson försvarar sig med att det är viktigt att toppfolk i förvaltningen är inne på samma linje som regeringen. Men det argumentet räcker inte. Det är "förtjänst och skicklighet", inte partiboken, som ska avgöra om en person får en tjänst. Gamle Oxenstierna visste, han.
Somliga kritiker vill att de högsta statliga tjänsterna ska förbehållas tjänstemän. Det vore att gå för långt. Kompetenta personer finns faktiskt även bland politiker. Regeringen bör behålla utnämningsmakten.
Men höga utnämningar bör granskas av någon utanför regeringen, till exempel ett riksdagsutskott. Även om svenska utskottsutfrågningar är betydligt snällare än amerikanska borde något i den stilen prövas i vårt land. Det skulle i praktiken hindra regeringen från att utse riktiga blåbär till topposter.
Eftersom alla riksdagspartier utom socialdemokraterna är missnöjda med sakernas nuvarande tillstånd kan en förändring kanske ändå komma till stånd till slut.