Maktens villkor i Ryssland
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Svenska resonemang kring Putins framtida maktposition förefaller därför verklighetsfrämmande. Stalin styrde Sovjetunionen utan att inneha någon statlig funktion. Posten som partisekreterare var tillräcklig för alla maktpolitiska behov.
Makt bygger delvis på möjligheten att tillgripa våld. Det gäller för en diktatur men även i en demokrati som vår. Skillnaden är att här kan våld utövas bara efter beslut av politiskt oberoende domare och polis. I Jugoslavien utgjorde båda instanserna maktens direktkontrollerade styrmedel. Alltså inte makt inom lagen utan makt med hjälp av lagen och om så krävdes, makt vid sidan av lagen.
I Ryssland utövas makt numera som i f d Jugoslavien. Regimen styr åklagare och domstolar och en säkerhetstjänst med specialåklagare kontrollerar medborgare och politiska funktionärer. Men enbart våldsresurser räcker inte för att upprätthålla makten. Det krävs en ekonomi som kan avlöna statsapparaten och hålla svälten från dörren, så att politiska opinioner kan hållas i schack. Putin har därvid en bättre sits än Milosevic. Efter sitt makttillträde har han tagit kontroll över olje- och gassektorn. Det innebär inte att Putin är envåldshärskare. Han måste balansera ekonomins maktelit mot dem som kontrollerar våldsutövandet, dvs säkerhetstjänsten.
Ytterst är det alltid våldet som har övertaget, vilket oljeoligarken Chodorkovskij snabbt fick lära sig när han politiskt utmanade Putin. Detta är Putins styrka men även hans svaghet. Risken att någon i säkerhetstjänsten blir stark nog att ta makten håller alltid envåldshärskare vakna på nätterna.
I en diktatur räcker det därför inte att balansera ekonomins och våldets kontrollanter. De senare hotar inte bara kapitalet utan även diktatorn själv. Den ekonomiska makteliten måste därför bidra till att avlöna krafter som skyddar både dem och diktatorn och utgör ett trovärdigt hot mot säkerhetstjänstens ledare.
Milosevic organiserade en privat maktapparat vid sidan av säkerhetstjänsten. En maffialiknande organisation som på order dödade vem som helst. Maktens våldsapparat byggde alltså på balansen mellan ett rent mordkommando och en stark säkerhetstjänst. Inte sällan samverkade de två i en makaber pardans i dödens skugga. De politiska mord som skett i Ryssland tyder på att kriminella på samma sätt kontrolleras av säkerhetstjänsten men troligen, precis som i Belgrad, även av diktatorn själv.
För närvarande klarar Putin maktspelet med elegans. Det är ett dystert faktum för ryssarna. För oss är det ett stort framtida bekymmer vars konsekvenser vi ännu inte kan överblicka.