Maktväxling ett självändamål
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det handlar om att växling vid makten i dagens Sverige alltmer håller på att bli till ett självändamål.
En "antiintellektuell och torftig" ståndpunkt, fnyser företrädare för det parti som suttit vid makten 65 av de senaste 74 åren. De som vill ta över måste vara både eniga och ha ett program. Inte kan man byta regering bara som ett självändamål.
Det är just det senare som allt mer blir frågan. Alldeles bortsett från att oppositionen är mer idérik och sedan ganska lång tid också mer enig än regeringsblocket visar de senaste veckornas händelser att det finns starka skäl att se positivt på en
maktväxling just för dess egen skull
Först konstitutionsutskottets unikt hårda kritik mot sex statsråd, med statsministern i spetsen, för regeringens ovanligt allsidiga tillkortakommanden under flodvågskatastrofen. Bilden av socialdemokratin som överlägset regeringsduglig solkas ohjälpligt.
Därpå de senaste dagarnas duggande vårregn av åtal mot ledande partikoryféer. Statsministern har inte brytt sig om att upprätta en arbetsmiljöplan vid renoveringen av godset, förlåt jordbruksfastigheten. Kommunalrådet Reepalu i Malmö låter sig bjudas på en flott resa av en person med vilken hans kommun möjligen kan komma att göra affärer.
Och som kronan på verket de fyra åtalen mot SSU-ordföranden för krogbråket.
Ingen är dömd. Alla är oskyldiga till dess att domstolen sagt sitt.
Men ändå. Det tonar fram en bild av maktens arrogans, som om lagarna inte riktigt gällde makteliten. Sverige skulle må väl av en maktväxling. Och efter några år skulle socialdemokraterna säkert ha förutsättningar att bli en kraftfull opposition av ett slag som är nyttig för alla makthavare.